Aftonbladet – 13 juni 1838, sida 3

Vv RR hafva gjort ett konstverk, endast det lyckats att svepa den ena meningen utappå den andra, så att läsaren måste afbläda skriften, såsom ett kålhufvud, för att innerst träffa gåtans ord ochi; ändtligen arbeta sig in till eftersatsen. På deita sätt hafva ord och handtingar, som i allmänrca lifvet upplösa sig i korta och litt öfverskådliga perioder, ivtvu:gits uti vanställande ordhärfvor, dem man kallar protokoller och utslag och hvilkas förtjenst skall bestå uti a:t likasom med en andedrägt frammälla en i verkligheten ofa afbruten kedja af mångfaldiga ohkartade tilldragelser. Ur protokollerna och utslsgea infördes denna kärfve method snart äfven i advokaturen; och sakförare talade ett lika. dedaliskt inveck!adt språk som domstolarne. 1. sednare tider hafva dock alla dessa all den-; stund dessa thy och då, dessa i betrak ande afy dessa omsvep och insvepningar för-!! svunnit ur plaidoyern; och verkligen huma!! vitiskt bildade advokater begynt tala ett humant språk, likt andra bildade menniskors. Det är endast vid aflägse tingsoch rådstugurätter, som den gamla rotvälskan ännu höres; vid de högre j! rätterna och i hufvudstaden har hon langesedan begynt blifva urmodig; åtminstose hade! man anledning till det hopp, att hon skulle hafva alldeles försvunnit ur den i Konungens: rådkammare röstberättigade Justitie-kanslerens! mun. d I : J ä g q ( l l Il l I 1 j Men Hr Nerman, som tyckes hafva uppstigit, för att föra våra politiska ideer tillbaka till Pancien regime, tyckes äfven hafva funnit skä-! ligt att återgå till det gamla tings-språket. Slut-! påståendet, som han väl icke sjelf författat ,! hoppas jag, men låtit förfärdiga och gillat, är den genuinaste profbit på detta kärfva, träsma-! kande snideri, som de mögl:gaste bränvins-advokater från Haparanda till Trelleborg nu mera ensamme förmå åstadkomma; och det är icke ens af den bättre sorten, utan så motbjudande, att man ej kan läsa det utan simma kääsla, som man har, då man tuggar och sväljer torra hästbönor. Det är (för att nyttja påståendets egna ord) detta slag af författarskap, hvari han onekligen, men beklagligtvis, är mästaren. Jag! väljer till en början blott ett exempel. Justitiekanosleren har velat uttrycka en tanke, som på (vanligt menniskospråk skulle lyda sålusda: Jag öfvergår nu till hvad som egentligen utIngör åtalets föremål. Tit. C. försöker i sin nförklarinog att uttyda och försvara sina yttran,den i den: åtalade skriften, och först deribland det, hvarigenom han söker visa), att ordet konseljen, som han begagvat, ej bör eller får förvexlas med ordet ?Konungen. De båda norden utgöra, enligt hans förmenande, två helt noch hållet skiljda begrepp; och Hr C. säger sig med förstoämnda uttryck lika litet menat, som nämnt Konungens person och gerniogar. nSåsom sagdt är, tillkommer det nu Adv. Fisk. Embetet att besvara detta. Med ordet konnselj 1 och för sig sjelft förstås visserligen icke i allmänhet detsamma som med Konung; och nefter vanligt språkbruk hos oss innefattar det så till vida ett vidsträcktare begrepp, som der,med menas H. M. Konuogen i förening med Statsrådet. Men enligt vårt statsskick kan, vutom vid vissa af Regeringsformen mwärma:re nbestämda tillfällen, någon åtgärd af högsta stynrelsemakten icke äga rum, utom i enlighet med noch i följd af Konungens egen höga vilja. Man må nyttja ordet konselj, eiler hvilket annat som helst, då man omtalar en regeringsåtgärd, nbvilken det obestridligen tillkommer Konungen nallena att besluta; men så snart man dermed nvill utmärka Den, som fattat beslutet, så inmnebär dock ordet ovilkorligen ej blott en syftnivg på Konungens höga personlighet, utan ut strycker den och ingenting annat. I fall de vomdöme, som derati möjligen fälles om der vifrågavarande regeringsåtgärden, skulle innebä pra något förnärmande, smädligt eller lastelig nemot konseljen; så måste förnärmandet, smä delsen eller lastandet således ovilkorligen oc i första rummet anses riktadt emot och träf ,fande den regerande Konungen personligenn. Vill man nu se, huru de antikonstitutiorze! les enfaldiga trosbekännelse lyder i tings-stil så må man omlisa det hos Tit. aftryckta på 4) Till yttermera visso råder här en förvirring cam troligen kommer af iagandet efter Drc