Aftonbladet – 12 juni 1838, sida 3

man kallar, en kalf i sig... Hvad det skall smickra honom, att ni kallar honom er vän. D tta gör äfven godt i allmänhetens ögon, ty den ser derutaf, att ni med er vänskap omfattar äfven andra, än dem, som ösa ur Perus grufvors. Likaledes är jag förtjast öfver er uppmaning, att han bör upphöra med berättandet af fabler om korruptionsförsok, hvaråt snart heja verlden skratter. I detta stycke skulle jag blott vilja borttoga ordet wsnarty, ty utan wifvel skrattar redan hela verlden åt korruptionsförsöken. Inverligt rörd bör Tit. C blifva deraf, att ni visar honom en väg, på hv lken ban skulle åter kuuna bli n aktad medborgaren, och, sedan han hunnit målet, äfven ernå den tördelen att kunna se hvar man i synenp — somna Jugnt och vakna gladtv m. m., något, som ni sjelf således redan lärer hafva lärt er. Jag har icke nu tid att skrifva mer, utan får blott anhålla, att ni vill vara god att tid efier antvan underrätta mig, hur er patient befinner sig, och om något verkligt hopp om hans vederfående år för banden. UVet vore obehagligt, om mon skulle nödgas skrida till enamputation.