ETSI RITRO RIAL FINRTR TABIDLI SVEN MATSAL SDR DS ADIA SATIN EE BLANRBARDE ANINEN,. (Iasändt.) Bref, upphittadt på gatan. S. H. T Jag är alldeles förtjust af ert ,Bihang,. Det skall öka vårt anhang. Det var en oändeligen lycklig, id med den der iilusoriska uppställningen af titelbladet. På det sätiet skall man få folket att lasa hvad man skrifver. ma och säga, alt det der är litet bedrägligt; men jag kan ej fipna annat än, att man Ika väl kan författa titelblad på det sättet, som våra eau de Cologucfab iköser sätta en vuc af Coln på sina flaskor. Genom sålsne åtgärder blir man veritable och idmirablen, hxa säkert som man är doublen, Ja, min vän! att i politisk väg vara en pparfameur brevetn är icke alt förakta. Och er tinktur är verkligen att förlikna med dena berömda Macassaroljan ; dock med den skilnaden, att den sedvarc befordrar hårets växt, och den förra Öronzens, Det ligger verkligen något sublimt, någonting med kristendomens icå högst öfverensstämmande uti at så der taga på sig andras syodaskuld, och önskligt vore, om den på detta sätt kunde bii afplana Belöningen skall och kan icke uteblifva. Skräddar n har redan fått ordres om rocken, och i afseende på den andra transaktionen, så tror jg nog alt den skall gå igenom. Men skulle alven det, som ni i Bihanget så gsnska riktigt anmärker, om Perus skaiierv och deras otillräcklighet, derest ej tro och lydnad vore att påräkna af andra än dem, som fitt några tuten Riksdaler i hådegåfv:n, vinsa ett slags tillämplighet på er sjelf, så är j g dock, mea kännedom om den oegennytia, hvarmed ni siädse uppoffrat är för den goda saken, öfvertygad, att ert nit skall förblifva lika varmt som uppriktigt. Med ionerlig fröjd har jag förnummit, huruledes ni i Bihanget ej tröttnat vid era omvändelseförsök. Jag skall se, att jag kan få en fördelaktig recension öfver detsamma iuförd i Missioastidnipgen. I himlen blir, som man vet, I större glädje vid aukomsten al ex ssndire, än tio rätttärdiga; och icke skulle glädjen blifva ring2, om man kunde få Tit C på ea bättra väg. Jag kan val cecså icke sc auvnat, än at I haos samve:e skail slutligen vakna, och att er I kraft! iga uppmaningar skola bira ex väl. gnvad frukt. Hur bar jag ej beuodrat dessa era ord: mig, Herr Assessor! detta duger cj: lyd er I väns råd, återvärd emedan tider till er klokare lefaaissätt, till en sysselsättning mer värdig eser stora förmågan. Väåches han ich härigeaom till ånger och ruelse öfver det eft nadssätin han tilforese fot, så har han, hva Tre I ar, Visserligen skall en och annan kom-.