Aftonbladet – 12 juni 1838, sida 2

tocande kraft, som det i öfrigt bade smakliga och rumer oumbärliga bruket af potäter medfört, i jemförelse med fordna tiders fastare mjölavrättningar och större sofvclportioner. Det kan bärvid Lika litet vara vår mecing, at: påbörda den stigande nöäringsfl ten pågon skadlig ivflytelse, eller att yrka ett yrslande sjelfsvåld åt dansgillen, m. m., som att fördöma vårt !ands oblidare lige, eller beskylla husbonder och matmödrar, att cj gifva god och passande föda åt sina tjenare; utan vi åsyfta blott med framställandet af dessa orsaker, att erinra våra läsare derom, för att pytija en könd liknelse, att, ju mer bågen spännes, dess mer benägea är den att springa tillbaka i motsatt riktning. Je starka dryckernas bruk begagnas såsom ett föga kostsamt alltid lätt åtkommet uppfriskande medel, då någonting som likrar ledighet eller nöje kan ifrågakomma. En jJemförelsevis ringa myckenhet af sådana likö:er angriper svart hufvudet: mången sätter sig ned uan att ämna dricka d raf till öfverflöd, men hans sjeltbeherrskning uppbör; ruset, med alla dess sorgliga följder, börjar; och först efteråt fivner han, att dessa osmakliga men döfvande förfriskningsmedel kostat honom bide i tid och penningar vida mera, än njutningen af de smakliga lätta vinerna. Om wi gå ett steg högre upp och betrakta den klass, som förtar starka vinsorter, starka punschoch toddydrycker, m. fl. dyliko — så, om än krogsecnerna icke dermed 50 förenade, blifva dock både hufvud och belsa alltför ofta angripna deraf. Orsaken är lät! förklarad. Det behöfs blott vågra få aådana glas, för att mången, till följd af dena betydliga andel sprit, som de inuchålla, skall af dem erfara en ohelsosem retning, hvilken leder till skadliga följder. Det är en, olyckligtvis, ef erfareuheten redan styrkt sanoirg, att nykterbetsoch mittligbets-föreningar icke kuuna mycket uträtta, för att biodra det onda, som ett öfverdrifvet bruk af dylika starka drycker medför, så vida toan icke, med deras förbättravda bemödauden på viljan och sinnena, äfven förenar en kraftr som kan motveika begäret eller gmakou för des sa drycker. En sådan voro en lit, icke dyr, men välsmakarde dryck, som gjorde bruket af bränvin och spiitblandade liköser öfverflödigt. Folk af alla klasser förtära jästa drycker af något slag. Överallt äro dryckeslag, på ett eller annat sätt, i stort eller smått, och åtminstone euskild njutning af dylika dryckir, förenade md helgdagsledigheter, slågthögtider, samqväm, m. m. Intet giligt skäl kan gerna anforas mera emot foörtärivgen ar en bägare vio än af ett dvgtigt stycke oxkölt. Det förra likssom det sednare kunna bägge missb ukas, liksom hvarje annan försynenps gåfva, och bägge måste räknas till klassen af öfverflyd och icke till nöstorft: emedan meoniskan kan lefva dem bägge förutav. Det skadiga af megens öfverlastande, eller sf hjernans förvirring: se der hvad som bör tadlas! icke det måttliga, fria I bruket. Emedan således det hvirken är möjligt eller l önskansvärd, att heit och kållet afstå ifrån jiI sta drycker, är det ett föremål af icke tinga I vigt, att bereda åt konsumenter ibland ala klasser, eller åtminstone åt så mårg: som möjligt, en på simma gång smaklig, lättd:ucken toch löttköpt dryck — ett bebagbgt och ostadligt stimulerande medel. Ev sådan dryck eri bjudes oss af Södra Europas, Frankiikos, SpaI nieos, Italiens, Geeklands och Tysklands viner. Man invänder väl bäremot, att nationens smak icke är synnerligt böjd för denua dryck, och Jatt det tyckes gränsa vill löjighet att kunna tro I vinet blifva en förbrukningsartikel för de arbeltande klasserna. Derull kan svaras, att våra I förfäder brukade och omtyckte vin, af de här ifrågasatta, icke med sprit blondade, vinsorternr; och att det icke finnes något skil, hvarföre licke en arbetare skulle dricka och tycka om vin, likasåväl som den, hos hvilken han atbetar. Arbetarne i vinländerna dricka mycket vin, och det är ganska sannolikt, att, om ett angenämt, lätt vin, äfven hos oss blefve till godt I pris åtkomligt fer handtverksren och arhataren, skulle desse snart föredraga dit framför bränvinet och de rusgifvande dryckerna. Det finnes säkerligen icke hos menniskan någon najturkig afemsk för saften af drufvorna; cller na.