Aftonbladet – 12 juni 1838, sida 2

goda afsigter skulle stranda emot den inrotade vana och bojelse, som här i landet råder, att anse bränvinet såsom en af de vigtigaste beslåndsdelarne uti den stora mängdens dagliga behofver, och att något verkligt stort resukat ! icke stode att vinna, så länge man ej lyckades; verka en förändring i dessa vanor på annat sätt, 1 än medelst försöken att här och der värfva skeo-, bara anhängar? för en sbsolut nykterhet. Vil, tego oss redan då friheten antyda, att föreningen i vår tanka skulle bafva gått en, fastän mindre radikal, dock vida säkrare, väg till målet, om den till en början hade rikt sin verke samhet hufvudsak:igen på afskaffande af de s. k. aptitsuparna, ewedan det egentligen är ifrån den inom alia klasser öfliga plägseden att använda bränvin såsom ca nödvändig ingrediens vid måltiderna, sem dess ymnigare begagnande här i norden än annorstädes härleder sig. Den . erferenhet, som sedermera under nära åtta årj ( ; s ed I l lö f f i f vunnits, bör icke gifvit oss anledning :tt ctt ögovblick vika från denna öfvertygelse. Om till äfventyrs n förening hade bildat sig uteslutande fer det ändamål vi nyss angifvit; om denna förening än tillen början utgjorts blott af ett ingkränvkt antal rvän utur aktniogsvärda och angedda familjkretsar, men personer som med all I var tagit saken an, så hade deita, med den; Te som stödet af förenade krafter och en! inbördes kontroll gifver en association framför den I enskilde, snart skolat verka på tonen i sällskapslifvet. Det hade då blifvit lättare, att sätta sig öfver det sken af besynnerlighet samt de axelryckI pingar, som hvarje försök att motarbeta en länje inrotad vara oftast ådrager sig från den stora mängden af dem, som släpa sig fram i dagens nötta bjulspår och tänka föga för framtiden. jkedau nu år 1538 skulle då utan tvivel ett lganska stort resultat varit vunnet, isynnerhet om föreningen gått något allvarsamt till väga och ! sökt utt erhålla ett bestämdt utlåtande af alla, fesona med inflytelse och anseende i semhället, huruvida de ville medverka för dess ändaNN samt om den gifvit åt alla sina företag I det stöd, som offenligheten i sådana fall är så egnad att kunna lemna. Några absoluta löften att afsöga sig njutningen af spirituosa hade då ) sannolikt icke beböfts : löften, hvilka i sig sjelfva lionefatta etttvång, som är motbjudande och måste leda just till det resultat, som nu inträffat, att åtmiustoue tre fjerdedelar af dem, som tecknade sina namn å hatorna, någon gång brutit sitt löfte, . j och måvge andre, ehuru vänner af vykterhet, vägrat icgå i föreningen. Detta allt har haft till följd, att den första nykterhetsföreningen upplösts af sig sjelf och nu lemnat rum åt ett an-! nat välment foosök, som, ehuru man trott sig kunua hetrygga det genom en olizarkisk styrelse, : kommer att uträtta lika litet endast derföre, att iman icke börjar i rätt ända. Lika fruktlösa som försöken ait genom tillvä: gåbrivgande af totala afsägelser, i vågun väsendt-! lig måu förminska brönvinets bruk, — ty att I bykterhetsföreningarna i alla fall verkat något godt, vore visserligen orättvist alt neka, — lika fåfänga tro vi ock alla bemödanden skola blifva, att genom förhöjda beskattningar och iaI skrävkning af bränvivslränningen fördyra sjellva varan uch göra den mindre åtkombg för den jarbetande, så lävge Sverge på ala sidor är omI gifvet af öppna kuster; ty bränvinet i de utländska östersjohamnarva kostar icke stort mer än halten af härvarende priset, och smugglingen I deraf skulle sålunda bhfva en af de mest viustI gifvande spekulationer i samma mån, som deinbemska priserne upptvingades. Det finnes derföre , nast försöket att utträvga svpen vid måltiderna, intet verksammare medel än utt förskeff. ett svrrogat för bröänvivet, som kaa uppIfylta dess plats med mindro våda för heisen och mindre fara för moraliteten hos den stora massan af folket. — Det var ur geona synpunkt, som utgilvaren af detta blad vid sistförflutne riksIdag väckte ca motion om nedsättning af införselNT tullen på vin, och med några bi fogade uppgifter utvisade, att den oärvarande iulla gi ten utgör omkring i 1200 procent afinköpspriset på stället å sådant vin, som tll Yjo:delar förtäres i de virproducerande lindeina sjelfva, och der utgör en daglig idrzck äfven för menige man. Motionären sökte vid det tillfället ådagalägga, att en sådan tulllillen på till ungefir samma proportion, som ullen på andra varor, eller 25, ja till och med 331 vroc. på de ordinära aviuliteterna. skul