Aftonbladet – 9 juni 1838, sida 3

1 JOrcVvaranoct fraga, Otocknom ager saga: den, som icke vill betala den nya spärrningsafgiften, må blifva härifrån; vi äga stävga oss inne och Tendast insläppa dep, som klappar på med penIgar i hand, Detta skäl är odugligt; Stockholm existerar icke blott för sig sjelft; och det har :Jdessutom nyczlarna till Mälarens utlopp. Eno allmän farväg får icke stängas af någon, endast derföre, att han bor så till, att han an göra iIdet. En hl anvan fråga är, om en enskild -jeller en sambhällighet påkostat vögen och vill I göra sig betalt för sina kostnader: Om Stockholm med: laglig: tillåtelse bygger en sluss, så äger det utan tvifvel taga betalt af hvar och Jen, som begagnar densamma; men om StockI bolm till: denna byggnad vill beskatta andra, län dem, som begagna den, så fordras dertill nationalrepresentationens bifall. Detta insåg Frijherre Sprengtporten, då han: vid sista riksdag Igjorde motion om afgift å allt till staden inTikommande bräavin, för att samla fonds till slussbyggnaden, hvilken motion likväl afslogs (men detta missöde har icke hindrat honom att numera på egen hand påbjuda, hvad han de j ansåg fordra representationens bifall, Mera härom en annan gång). Evahanda är förhållandet med stadens all: männa hamnar och broar; man kan säga: ingen får nyttja dessa våra byggnader eller vid dem lägga till, utan at betala: oss, sem bekostat och underhålla dem. Detia kan vara billigt, sedan man nemligen förut förvärfvat rätt j att oekupera stranden med sina byggnader ; men i hög gred obilligt och olagligt är, att tillstänga jen af naturen sjelf påköstad och underhållen farväg, blott af det skäl, att man — behöfver pengar. Förut togs, under namn af bamnopenningar, en liten betalning af de båtar, som medförde varor, ämnade att afyttras vid stadens broar. Häruti låg verklig billighet. Men pålagan är nu sträekt till å!la farkoster, som passera sjötullarne, äfven om de: medföra alls inga varor och icke ämna sig till någon allmän brygga eller hamn. Om någon, som bor straxt utanför tullen, har ett angeläget bud till staden och kan med båt få det uträttadt på en half timmå, då han deremot behöfver mera än dubbelt den tiden, för att skicka budet landvägen (och ganska många ställen nära:staden äro så belägna), så vågar han numera icke skicka båt, ty det är: icke exempellöst, knappast ovanligt, att den blir upphållen en å två timmar med dessa onödiga . ceremonier, i fall många bitar för tillfället finnas på stället, för att expedieras. Dessa hinder i kommunikationen äro odrögliga; och man måste hafva högt begrepp om: folkets tålamod och en sällsynt dristighet attl. tilltro sig kunna pålägga hvilka band som behagas, för att utan tvekan tillskapa dem. Det mindre riktiga i sjelfva beskattningen skulle möjligen förbises, om man någorlunda förstode . att åtminstone förgylla pillerna och låta folket! utan alltför mycket besvär och: uppehåll slippa igenom ; men det tyckes irång ting nästan vara en princip att plåga, blott för nöjet att reta. Med tull-lasgarne är det enligt, att man måste efters:, det en ingående båt icke medförer otillåtna varor; men om båten befiunes absolut tom, bör denna undersökning icke draga ut många minuter, då besökaren befinnes vid stranden. l! Hamnsedlarne erfordras blott för den, som ämpar lägga till vid allmän hamn, der kontrollen, huruvida de äro uttagne, icke är svår; för den, : som lägger till vid enskild egendom, äro de all: deles onödiga och utgöra ingen sorts kontroll, ! Således bör hvar och en, som icke till sin säkerhet begär dem, också kunna slippa besväret och tidsutdrägten af deras uttagande. Om en kontroll fordras på den uppbörd, som skedde genom brobevakningen, så vore denna kontrolll: ganska lätt :verkställd genom qvittenser utan den vägfarandes namn, hvilka aflemnades vid upp bördens mottagande, och hvilkas åtgång utvisade, af buru många bevakningen emottagit afgiften. Med ett ord: ville man verkligen lätta trafiken och folkets besvär, så kunde man utan tvifvel finna utvägar dertll: I afseende på sjelfva anstaltens billighet och; klokhet, bör man äfven besinna en egenhet,; som Stockholm har: alla dess tullar, både vid!! landtoch vatten-avenyerna, äro förlagda långt utom den till stad bebygda trakten, så att verkliga landtegendomar ligga inom stadens staket. Hvar och er, som beger sig igenom en tull; kön således icke i egentlig mening sägas fara från landet till staden eller från staden till landet, utan i många fall blott resa mellan två landt-: . 4 I oe RR sn