Aftonbladet – 6 juni 1838, sida 2

SLUTPASTAENDE EMOT ASSESOREN CRUSENSTOLPE. UTI ATALET MOT SKRIFTEN: STÄLLNINGAR OCH f ORHÄLLAÄNDEN, ANLRA BREFVET. Odmjukt Memorial. Med återställande af Herr Assessoren M. J. C: usenstolpes förklaring öfver de artbärkningar, omm i mist embetsmemörial den 21 sistlidör M:j förekomma i afseence å de yttr:nden, Hr Assessorem tiliåtit sig på 96 sid:n af den utaf wohom till trycket befordrade skrift, kallad Ställningar och Forbållanden m. im. Andra Brefvet,, hvilka yttranden Kongl. Maj:ts Hof canslers embete ansett vara af den brottsliga eskafferhet, att deras författare borde derför sefordras till ansvar enligt 3 f. 4 mom. Tryckfrihetsförordnivgen, får, med fä.tadt a:seense å sen grund för åtslet, bvilken sålunda blifvit agd och den riktning deraf, som vidare är vorden föreskrifven ui Kongl. Maj:ts Justiiie konsler sembetets till mig :flåtne, i get förra memo-ialet. omfermälte skrifvelse af den 10 Maj Ad vokstfiskalsemberet, sin skyldighet likmätigt, pu iogå i en pärmare utvickling af detia åtal och i sammarhanrg dermed dels söka besvara och vede lägga hvad i den afgifova förklaringen biifvit yttradt, hörande till sjeifva saken, aels ock framställa de påståenden, hvartill Hr Assesso;ens åtalade förfarsn-:e funnits böra töranleda. Såsom med indanålet för å:alet ej oföre vligt, torde det, till en början, tillåtas advokatfiskalsembetet att i förbigående kasta en flyg ig blick och fasia oppmärksamheten på syftningen i sin helhet af den skrift, hva af ett stalle utgör det egentliga föremålet för advokatfistalsembetets tålån, äfvensom på riktningen af Hr Assessor Crusensto!pes skriftställeri i allmänhet de sed nare åren. En hvar, som givit akt derpå, om än endast för ett ögonblick, hvilket torde vara händelsen imed de fleste, lärer nemligen svårligrn kunna undgå erkänna, att detta slag afförfattareskap, hvari Hr Assesso:en onekligen, men beklagligtvis, är mästare, är till sin art en af de lägsta och mest underordnare samt i syftnivgen uppenbarligen ledande till upplösnivg at de moraliska samhällsb-nden. Nästan i gen personlighet i något afseende utmärkt, pylken hädsngingen eller ännu le vande, den högste i vårt land :j ens uodantagen, är fredad, frå anfallen af fö fattarevs gifriga vapen, hvars hugg, oftast gifna likasom uppsåtligt, med le nde uppsyd och under skenet af vördnacsbe ygelse samt meränedels åt sidan, dock städse traffs szkert och allid såra djupt. Intet förhållande, vare sig allmänt och rörande föremål, dem hva:je sånn fosterlandsvän med skäl skulle önska ovid rörda, eller enskildt angående dem, som befiona sig på sambäailets höjder, ett område, hvilket grarnlagevhetev, trilforex.e åtminstone, arcsett icke tit:höra offentligbeten, synes vara fridlyst för författarens spejande biick eiler för hel:gt att icke framställas i en dager, ofia beräknad på att vanstälsa föremålen och at miss eda den, om de verkliga förhåltanderne okunomiga möng den. Med ett ord, detta slag af skriftställeri är i sig sjelf demoraliserande, upplossnde och blifver stör sämhällsiurättviogen i samma mobn vådligare, som stilen i författarens skrifter gö dem begärliga och tryckpressen bidrsger till deras spridande med forvånande ha:tigbtet bland den läsande allmächeten. Öfve-gående nu till hvad som egentligen utgör föremålet för sjelfva åtalet, samt Hr As:esso ren Crusenstolpesforsok i den afgilna förklarin gen alt uttyda och försvara de i den åtalade skrifven anmä kte yttranden, samt fö-st aeribland det, hvarigenom söker visas, ait det af honom begagnade ord konseljenn ej borde eller finge sörvexlas med ordet ,Konuvgean, hvilka begge, evligt Hr Åssessorns förmenande, utgjo:de tvenne h.lt och bållet skiljda begrepp, äfvensom att Hr AÅssessoren med förstnämnde uttryck like litet menat, som nämnt, Konungens person och gervingar, tillhör det Adv. Fisk. Emb., enlig hvad har ofvan är aäntydt, att i afseende derå Jerinra, att, ehuru med ordet skorselj i och för sig visserlig n i allmänbet icke förstås detwsamma som Konungen, och-detta ord efter vanlliga språkbruket hos oss så till vida innefatta: ett vidstracktare begrepp, som det afser Hans Maj:t Kovuingen, i förening med Statsrådet, så måste; enär, enligt vårt steisskick, någon åtgärd af högsta styrelsemakten, usom vid de tillfallen, som Regeringsformen närmare bestämmer, ej kan äga um utan i enlighet med och i följd Jal Koaungens egen höga vilja, dock: vara ove dersägligt. att ordet ,tonsefj eller hvilket amNM mm Öä — A m-H Vv ÖÖ JO -— — NR — JA