Aftonbladet – 6 juni 1838, sida 2

Läsaren Ånner af trvärihe lävgre fram i bladet förekömimånde artiklar, att vi i dag bafva händerna fölla med åklågaremaktens pjstbenden om begångoa måjestatspröt. Båda dessa artiklar äro hvar på sitt sitt lika märkvärdiga. Uti deh ena frathträder åklågaremåäkten i all Sin förfärande bisterhet, hkt Roms liktorer fråmför konsulerba, och yrkar på Assessoren Crusenstolpe Sex års fästniog för mindre än sex rader, uti bvilka han beskyller könssljen att hafva snårt sågdt gjort Sig skyldig till lägbrott. Konseljen! BKeliga fransyska ord! på Svenska råd cler statsråd, hvem vågar väl hädanetter ens nämna dig, tötån alt böja pauran till jorden, sedan Herr. Justitiekanslern Nerman funnit ut, utt du icke längre betyder Konuogens: råd, utan Konungens persou? Hvad kan man icke heilre tillåta sig, än att mot dig framställa en anmirkning ? Uppmaningar till sedernas vanhelgd och lasters utofving str.ffas med Femtio till Etthundrade Riksdalers böter ; men hvad äro väl upp maningar till sedernas vanhelgande och oblyga skändligbeter , emot det vanheigande, som ligger i påståendet, att konseljen snart sagdt b-utit emot lag? Att gäckas med Guis o:d och sakramenten är belagdt med Ettbundrade R:dr böter; men ett gackeri med konse!jen måste, förmenar Justitiekanslerh , straffas med sex års fästning; ty hbu:u kunna väl, i åklagaremaktens gon, Guds ord och sakramenten stallas i breda! med konseljen, i synnerhet en konselj sådan vi nu hafva, och af hvilken både Hr Hofkavsler.n von Hartmansdorff och Hr Justitiekansleren. Nerman sjelfye äro ledamöter ? : Till sådavå stutsatser måste rhan ovilkorligen edas vid geoomläsningen af Hr Asvokat Fiskaen Peff:rs skoft, hvilken han, framburit under tterligåre anförande, att det skett efter Hr Justitikanslerns ordres, som det varit bans embetsåliggande ätt utföra. . or salsa Sjeltva innehållet delar sig för öfrigt i tveone lelar: den ena; hvaruti åklagaremakten sökt att från en allmän, i de mörkaste färger framställd målning af Hr C.usenstolpes skriftställeri, och 1 synnerbet geoom ett orimligt användande der id af det förfasliga ordet gift, försätta juryna i den önskade stämningen emot Författaren; den andra det gemla, red n från en objudne gå tenn och Svenska Minerva välkända arguinen et, att allt klander:å regerivgens åtgärder älven wr ett klander å Konungen, hvarigenom man edt sig till den grundsatsen; att Hr Crusenstolpe hädatn Kanungen. Detta bekhöfver kosppt för närvarande kommenteras. Man. ernråar sig härvid blott, huru en embetsman häromdagea klagade öfver, att tidningarna emot honom tillåtit sig blasfemern. . Uti det avdra målet forekommer det ännn märkligare försoket,, att af en saga, der bide händelser och personer äro diktade, göra et ajestätsbrott, evdast med framiläggande of sjelivs