Aftonbladet – 6 juni 1838, sida 2

sigt, hkasom OFrMUgUSS FaR fe Ir Assessoren, Crusenstolpe förfsktar, nemligen tt, åå framt Kohungen :ej:är vorden uttryckige nämnd vid Yturacrdet af ett omdöme om wu regeribgens eller högsta styrelsemakiens förogande, Bian ordet konse!j i stället blifvit besagnadt, omdömet borde anses röra icke alls Sonungens höga person, Utan endast Kovunsens rådgifvare, ådagalsgges äfven bäst deraf; it såvane foll kunna tänkas, då Häns Möj:t Konungen, med begagpande af sin grunolagsmlga rättighet att ebsom besluta, verkligen cupde så göra. emot ftalsrådets samtlige Herrar edzmöters yttrade meningar och reservationer ill protokorlet, Skufle i sådan bändelse, om Jet fölle bågon in, Väte sig af okunnighet om förhållandet, eller med afsigt att på ett förnärnande sätt klandra det höga beslutet; under benämningen af konseljers, det äfven rimligtvis kupva påstås, art det onllstöändiga i klibdret endest sörde Konungens rådgifvare ? ; Hvad Hr Ass. C på det citerade stället i skriften lagt kovseljen till last såsom obehörigt förfaranden i Bseende å Br Bofmarskelken Frib. Flemings befordran till Major vid Kongl. svea lifgarde, måste Adv. Fisk. Emb. följaktligen, och med avledning af det ofvan anförde; beträkta såsom rikadt icke endast cinot StatsrådetsHerrar ledamöter, utan äfven emot er Koruvgens egna höga gerning. En-bonda er Adv Fisk. Ercb. vidare förhillandet vara med hvad Hr Assessorn i for sätt nit gen af det citerade stycket avför, i afseevde derå, att sabbatsbrott skall blifvit hbegåpvget, derigenom att pyssvämnde befordripgsärende är vordet behzpdladt på en Söndag, äfvensom; derom vnatt konseljen sålw:da v:d detta tllfäll brutit snari sågot bade emot Guds och verlds bg och konttiturionel lagn. Hvsd ytträndet om sabbatsbrotset betreffar, bar väl Hr Åstessosn uti sin förklarivg velat gifva detsamma färgen af en ironi, ett gyckel, ett joller med en ordlek, samt med ett fortsatt skämt; vitnande mind.e om skerpsinnighet. än om läutsicne, sökt försvara detwamma. Men äfven om detta utryck i och för sig samt på ett.aboat ställe mej ligen skulle kunnat arses, såsom Hr Åssessorp vil förklara detsamma, så hvarken bör eller får det tagas i denna mening, stäldt i sammanhang med en offenilig regeringsåtgärd, vidtagen al Konuvgen, hvars Majestät bör, enligt rikets grundlagar, hållas i -helgd och -vördrvad; ty hvarje skämt eller gyckel i åfseende å deta upphöjda och belgade föremål eller de hendlingar, som derifrån omedeilbarligen leda sit ursprung, förlorar genast sin egenskap af oskyl digt och öfvergår med detsemma till en brotislig och straffbar bädelse, hvilken, hvad nu ifråga varande yttrande angår, är så mycket mera I ogonen fallaude, som ingen lag stamplar efle rimligen syces kuvna förklara såsom brousligt att Konuogen håller konselj och fattar rege ringsbeslut på. söa-. elier helgedageo. Och bvilken drabbar för öfrigt den otillständiga tillvitelsen om detta så kallade sabbatsbrott? Icke Statsrådets Herrar ledamöter, bvilka, sin under såthga pligt likmätigt. endast åtlydt Kozgl, Mij:ts Nådiga be ailning att på Söndagen sammanträda för bebavdhogan at det ifrågavarande befordringsärendet, utan Konungen i egea hög person, som i foljd af sin legliga rättighet att, när så nodigt profvas, hålla öfverläggning med itt Statsråd, anbefallt dess sammanträdande och det omförmälda 1egeringsärendets foret: gande på en sådan dag. Lika lasteligt som Hr Assessorns ofvanbeörde yttranden om det förmenta sabhatsbrorter och öfverträdelsen af Guds lag, hvilken sed vare tillvitelse , på det ställe och i den me ning den der förekommer, Hr Assessorn fruktlost bemödat sig art förklara och försvara, mes avförandet, att hvarje sk.pad varelse stundgeligen bryter emot Guds lag, lika lastelig anse: Adv. Fisk. Emb. Hr Assessorns beskyllniig ara emot Konseljen, eler som med stöd at det ofvan anförda, är detsamma emot Konungen i Stats-Rådet , att hafva beuiit mot verldshg och kon:titutionel lag genom Hr Frib, Fl:mings befordran framför en äldre officer till Ma jor vid det regemente, der de begge äro anställde. Till försvar för detta sitt yttrande har val Hr Assessoro i förklarirgen anfört, bland annat att med de här pyttjade orden: verdslig lag menades befordringslagarne och med orde: konstituionel lag, 16 Regeringsformen , läm pad tiil hans åsigt af befordriogsifrågan, wi hv:l ken Hr Åssessorn ansett den äldre ofh-oren ha!