Aftonbladet – 26 maj 1838, sida 2

Thade gatt läng:e, än Konsistorium efter lag hi ätt att sträcka sin befattning med andra rel gionsförvand: ers rättigheter, uppställt en paraie emellan åtskilliga, den reformerta och den ks tholska lärans satser å ena sidan ochvår ky: kas å den andra, och derefter ställer till Jäs: ren den frågan, om vi icke befinna oss väl : den sedrare, samt huruvida det var blott e tom fras, när vi svuro, att med lif och blo försvara den rena evangeliska läran, eller co det finnes någon enda af alla i vårt land tc lererade religionsbekännelser och sekter, so! nvi uppriktigt ville gifva företräde framför vi Evangelisk Lutberska tro, och, med denn: pedertrycksnde, bafva upphöjt till statsreligion Härigenom har Konsistorium naturligtvis på el ganska klokt sätt flyttat striden in på en he annan terräng, än sjelfva rattfrågans, och jem väl banat sig vägen till en annan straxt der efter följande appell till alimöänheten, vid hvar besvarande det naturligtvis skall kunna påräkn bvarje rent religiöst och för den beståence lä ran bitälskande sinne, då det yttrar: bvarför nskulle vi då önska lockomedlen obehindrsdt oci obegränsadt utlagda för våra barn, våra efterkom mande att öfvergifrva sina fäders tro, hvars grun nder för öfvertygelsen och hvars rättesnören fö lefnaden vi kärna och erkänna såsom pröfva ade och ullförlitliga, Konsistorium uppkalla härefter forntidens minnen och ,våra stor: ,framfarna konungar, som trodde sig aldrig noj kraftigt kunna omgärda och bevara kyrkans til renhet och skriftenlighet återställda, återkämnpade tro, detta ljusets, dygdernas, hoppets och nden sanna frihetens palladium, emot anspråk nansleg och anfall, vare sig af papistisk, Calvi nisk eller under hvad form som helst separatinstisk och fanatisk art Konsistorium beskiifver, huru den första nödvändiga strängheten små tingom gifvit rum för den rcildhet och tolerans som för närvarande råder (?) och beskrifver denna sålunda: att menniskor af en annan trosbe: kännelse än vår få bos oss utan samvetstvång och utan att på något sätt vara ofredade elle förföljda, på de dem anvista ställen komma till sammans och i stillhet öfva sin gudstjenst, de vär rehgioosfrihet enligt vårt sambälles laga noch vår kyrkas begrepp. Frömmande religions nförvandter, som komma till oss i diplomatiska yvetenskapliga, industriela och andra lofliga virf näro välkemna till ett frisionigt och gastvänlig folk,: som ej förijömer avdra för olika menin ngar, utan tänker i föll enlighet med apostelen: nord, att i allahanda folk, den som fruktar Gud och gör rätt, han är honom täck; mer som likväl med all den tålsanihet, hvilken för puft, menskiighet och räct förstådd Christen dom bjuda, är lika litet indifferentistiskt fö: såm tro, som för sin: historia, är ömt både om sin ära och den befastade grunden för sia re ligiositet och sin samfondsordning. Enär och vi den mån så rödigt finnes, reformerar dit sig sjelf ej mindre 1 ckklesiastiskt, än i politisk bänseende under sina Konungars hägn och ssina visas Jedning och påkallar dervid aldra,minst biträde fiåu konfessioner eiler kongre: ngationer, hvilka oftast, om ej allid, stå lägre män vi, båce i andlig och veridslig kultur, oct ,hafva i den vägen intet attlira oss, det vi ce redan likaväl och bättre veta. Komma ännu obudna läromäst:re uch stå sig ner, under ,hvarjehanda skepnader, ibland oss, för att, på vårt htiotills fridlysta område, äfven bedrifvs omvändelseverket, hemligen eller uppevbsrligen, så är detta verk icke behöfligt och icke lofigt, äfven om våra lagar mindre tvärt afnskure detx Följderna af en sådan utvidgning i rättigheter afmålas i de starkaste och mes! bj rta färger, äfveusom de steg lagstiftningen redaa tililforene måst taga, för att hämmna dem. Om det sednare yttrar Kopsistorium: nVåra glorrika fäder, de på thronen och de nvid rådsbordet, i kyrkoförsamlingen och lagnstiftaresslen, hafva dock sport det i rättan tid, samt, med statsmannvablick och helgamannavkraft, både afvärjt försöken för tillfället och befsstat för kommande tider vårt Svenska Zion med lagens murar. Dessa skola ej falla, så,som de i Jericho, för argviljans eller obetänk,samhetens efemeriska trummetande. Vår Konuog och våra Stander, hvilka väl beggedera veta, hvad som står oförsvaradt, om dessa murar falla, skola ej så lättsipnigt sätta på spel