Aftonbladet – 26 maj 1838, sida 2

gts och ej sakpat palojd ; hurusom för icke manga år tillbaka pastorn vid en här skyddad utländsk församling enständigt vägrade att sammanviga en man af bans bekännelse med Luthersk qvinna, öppet förklarade, att han j ansåg henne, ehuru redan efter vår lag och ritual ordeniliten vigd, för annat än en coneubine. Målet, heter det, canmältes i Korsistorium, som remitterade det till verldslig Rätts handläggning. Pastorn inostämdes, ålades laglydnad , tredskades, fälldes vll böter för domstol och vigde. Utöm 1781 års kungörelse, förmenar Konsistorium , bade ej den förnärmande qvinrans rätt kunnat skyddas. , Vidare framlögges hurusom Kongl. Maj:t 8edermera i resolutionen öfver dithörände ämnen dels hänvist till, dels åberopat denna föriattning, hvilken, såsom fullt gällande, intagits i den af Komrungea sanktionerade 1813 års författningssamling, och de skäl utvecklas, på grund hvaraf Konsistorium anser 16 R. F. icke hafva bordt elier kunna upphäfva densamma. wÅnDnat är söger Kons. watt ej tvinga någons samavete, samt medgifva honom fihet till utöfnibg caf den religion han lagligen bekänner, och anaoat att tillåta honom å ena sidan obegränsad av5r fuingsrätt inom vårt samhälles gränsor för xen hetrodox eiler schismatisk lära, eller å anudra sidan ett på samma områce, i oförändrad sallmän lag förbudet, offentligt affall från vår cantagpa statsreligion. Ingendera kan ega rum, autan att i sin min samhällets lugn stö es och callmän förtrytelse åstadkommres; så att i såadaot afseende med skäl må sögas, att gjundulagen, långt ifrån att upphäfva, (ndast ytulerligare stadfäster hvad både allmän lag uvch kyrkoordning redan bjuda i dessa ämnen n Till yt erligare styrkande häraf åberopas presterståndets och kovstitutiousutskotte:s protokoller år 1869 hvilka skola upplysa, att 16 :s stadgande om fri religionsöfning ej borde forstås i arnan mening, än att derigerom icke förändrades hvad allmärna lagen om steusk mans :eligion fordrar, äfvensom ett utdrag göres ur presterståndets, gecom 114 S i R. F. bekräftade privilegier, hvilka i 1 art. innehålla, att ungen kättersk lära, ehvad namn som heldst aden hafva kan, i rågor måtto inom Riksens ugränser, antungen genom offentligt prediukande eller lönliga sammankomster skall ublifva lidenn, utan sådant allt allva ligen vara afo: budet endast med vissa undantag för frammande religionsiorvar diers andaktsöfningar i deras hus. Om detta likasom flere åndra ur kyrkolagen citerade yttrar Konsistorium: Desusa stadgar öro ej milda. DE måste döek ovilakorligen stå qvar i hela sin stränga fornrustaoing, all sin förbindande kraft, derest det akuade lyckas en falsk liberalism eller ett poliatiskt sofisteri, att med 16 I i Regeringsforamen tillintetgöra 1781 årg Magna Charta för ureligionsfriheten.n Vi sluta denna expos med ett utdrag af den skildripg Konsistorium framställer, så väl af den methodistiska sekten och dess liror i allmänhet, som af dess härva ande föreståndare och pastor: Denna Sect, uppkommen i England ungefärligen för ett sekel tillbaka, är icke att tadla för sitt varma nit, sin fromma välmening, sin stränga kyrkotukt, sina ifriga bemödanden: för nykterhetens befrämjande, Bibelns spridning och Hedningarnes omvändelse. Så till vida förtjena dess medlemmar ållt löf. Men om de förkasta förnuftets bruk i religionsämnen, lägga för stor vigt på oförklarliga inre känslor, hålla menviskans omvändelse för ögonblickets verk, anse häftiga sinnesrörelser som gudomliga ingifvelser, blifva genom dessa ingifvelser till och med predikanter, utan att behöfva nåra vidare studier, tro att själarne redan här kunna återställas i den ursprungliga renheten och fullkomligheten, att de sålunda redan på jorden uppnå fullständig både helighet och salighet os 3s. Vi, så kunna de väl ej undgå att, efter vår kyrkas föreställning, räknas bland svärmare. Deras öronbigt, botöfningar, bann m. m. kunna ej annat än vara i strid med Protestantismens anda. Deras satser och åsigter kunva ock svårligen förenas med menriskoslägtets fortgående utveckling, ej blott i moraliskt och industrielt, men äfven i intellektuelt och ästetiskt hänseendo. De värdera ej det vi kalla verldslig vishet, högre vetenskap, skön konst; de tåla ej dans, nusik, skådespel, oskyldiga sitnes-njutningar, som Gud gifvit oss. till vederqveekelse mellån nödorna. Fördelaktiga undäntag från denna