Aftonbladet – 16 maj 1838, sida 3

5 0 HB 0-0 JV trettio procent lägre, än på krogen och blef derigenom snart herre öfver brännvinsmonopolet. Då krögarnes förförelser voro aflägsnvade och driokarns vägar till krogen ej mer kunde döljas , började den nyktra populationens förakt att verka på drinkarne , och fylleriet bortdog slutligen. Sålunda lyckades omsider Owen att utan tvåogsåtgärder, utan fäogelser, domare eller konstaplar, liksom genom ett trolleri framkalla ordning och sedlighet, och den deraf följande belåterheten med sin ställning, jemie känslae för gladje och för ädlare pjutvingar. Denna stora reform beverkades icke ensamt j genom Owens praktiska eller experimenterande förmåga. Den var fastmer frukten af ett geoomltävkt system, som man kunde kalla konsten att styra genom känslan och genom forståndet. jMenniskan ugick god ur Skaparns händer, sade Rousseau; aumenniskan födes hvarken ond leller god, tänkte Owen; uhon är en lekboll för den omgifning man ger henne, hon blir god, om denna är god, ond, om sen är ond. En absolut : välvilja, utan förbehåll, utan gräns, en fördragsom jemlikhet, frihet i al! beröriog, och en återgång till de eviga, hos menniskan nedlagda gruodsanningarne, voro de medel Owen saue i verksamhet för reformen i New-Lanark. Om han ej der kunde associera de pekuniära intressena, ville han åtminstone förena sediighetens ech den ädlare känslans. Hans förnamsta afsigt var att genom et faktiskt exempel ådagalägga, huru lätt dygden vinner välde och hur den förmår qvarhålla dem, som en gång biifvit af hentre intagna. Alt göra arbetet alskadt och orduingen till en naturlig vana, var hela hans hemlighet, och han var öfve tygad, att menniskam, med taflan af en behaglig och mild omgifning for ögat, icke skulle önska sig någon annan. Skolan i New-Lanark utgjordes af en präktig byggnad med salar för 400 elever och galferier för 1200 personer, hvarförutan vidsträckta gårda:, parker och fruktträdgårdar stodo öppa för ungdomeas lekar. Disciplinen hade, snart sagdt, sjelfmant infunnit sig, och infört en ordning, som individen icke förmådde bryta. Elakheter af lägre art straffades genom utestutning från sällskapet, ett straff, som ungdomen, isynnerhet der den blifvit vand till sällskaplig het, icke länge uthärdar, och våldsaruheter ullbakaviste: af den kollestiva styrkan. Sång och milhtäriska evolutioner bildade öfvergången mellan den allvarsammare sysselsättningen och lekarne, bland hvilka sednare dansen in:og ett utmärkt rum. Religionsundervisringen var icke beräknad för någon viss lära eller sekt, emedan, såsom redan är anmärkt, en oinskränkt tolerans utgjorde den enda dogmen i Owens löra. Hela kolooien bestod omkring 1820 af 2300 pe soner, hvaribland 350 barn, och 1800, som arbetade på verkstäderna. Owens framgångar vackte upmärksamhet, och New-Lanark blef en vallfartsort för nyfikne resände, på listan öfver hvilka äfven nuvarande kejsarns i Ryssland namn figurerar. Man kunode icke bestrida de faktiska bevisen på dugligheten af den namnkunnige filantropens system, och gjorde derföre den invändningen, att ett enda isoleradt exempel ingenting bevisade. Owen ansåg det således vara tid att utveckla och offentliggöra sin teori, och utgaf derföre 1813 sina New views of society, or essays upon the formation of human charactern — Ny åsigt af samhället, eller försök öfver bildnivgen! af menniskans karakter. I detta första försok, att till ett system ordna de grundsatser förfettaren följt i praxis, röjde Owen efter de flestas omdöme allt förmycket, att ban icke mera var bunden af. erfarenheten. Såsom princip för sin pya lära, statuerade han, att menniskan är ansvarsiri, irresponsabel för sina handlingar, en grundsats, visst icke ny, men särdeles tjeolig att föra till besynnerliga och overkställbera slutsatser. Denna lära har Owen sedermera ytterligare utvecklat i ett arbete, kalladt Outline of the rational system — v,Utkast till det rationella systemet,, och vi skola längere ned .emna en kort resumd deraf. Owea ansig sig hafva funvit, att de stora fabrikerna icke bidrogo till de arbetande klassernas välstånd, och adresserade i detta ämne en skrift till kongressen i Aachen 1818. Han sökte deri visa, att från RAM 41 ana Am A—