Aftonbladet – 16 maj 1838, sida 2

dre simpla medborgare, enligt lag fritagne från nödvändigheten att genomgå sin lärokurs i fält och vid armeerne. Hviiket förtroende skulle väl en chef kunna ingifva, som aldrig ha:e känt krutlukten eller uthärdat soldatens mödor? Prinsar födas icke mera än andra med någon privilegierad fallenhet för krigskonsten. Och äfven med den största frikostighet af naturen, äfven om de alla fått på sim lott en Henrik IV:s och Condes ovanliga själsförmögenheter, måste de ändock ovilkorligen gå in på att genom kunskapers inhemtande gifva en riktmuag och utbilduing åt deras naturliga fallenhet. Vi tro derföre, att den paragraf i författningen, som angår prinsarna, endast genom några lägre hofmaus takiloshet kunnat blifva inflickad deruti.n . aKonungen, som skickar sina bara i våra offentliga undervisningsanstalter och dymedelst gifvit cn byllning åt den grundsats af jemnlikhet, för hvars seger vi under loppet af 50 år utgjutit så mycket blod och tårar, skall sannolikt icke med välbehag skåda dessa ingrepp i kartans fundamentalartklar. I öfrigt bedja vi de otåtige hofmännen och smickrarne att lugna sig. Man behofver ingalunda vara rädd, att icke priosarne skola avancera. Hvem finnes väl, som betviflar, att hertigarne af Aumale och Monotpensier redan bära den Fransyska marskalkstafven i sitt patrorkök? Det ar ministörens svaghet, som föranledt alla dessa diskussioner, som denna förordning uppväckt. I National skulle visst icke hafva tänkt på att låta alla de ovättvisor, som begås i kiigsministörens byrå, återfalla på hertigen af Orleans, om icke General Bernard, hvars relighet och I specialiuaskaper man för öfrigt ej kan bestrida, jrore sjelfva obeslutsamheten och den adminiI strativa oskickligheten personifierad. Då han icke vågar påkalla hvarken kamrarvas eiler all-I männa opinionens stöd, så måste mean naturlligtvis ledas till den tanka, att det är vid hofvet han hemtar fläkten af den svaga anda, som hos honom röjes.n Det är tid att man förjagar d tta spöke, för hvilket hela verlden skyr tillbaka och som knappast någon vill värmare se i ansigtet, denna skugga, som trängt sig imellan sprickorna på vår representativa styrelses byggnad. (Härmed menas hofoch kamarilla styrelsen.) Dess inblandande i makten är ett ondt, hjars svåra foljder .man icke kan nog beklaga. Det är derfore tid, att man återkommer till en uppriktig utöfning af en konstitutionel regering och att vi erhålla en minister, som vågar med cnergi säga sin tanka, likasom att sjelf bära den verkliga ansvarigheten af dessa handlingar. I —— ssseoxm— on —