Aftonbladet – 16 maj 1838, sida 2

EN HOLLANDSK BONDE-REPUBLIK I AFRIKA. Om denna egna företeelse innehåller ett bref från London, skrifvet i förra månaden, följande: Man har under de sedvare åren i England gjort Kolonial-Ministeren talrika och bittra förebråelser derför, att den ej förstod att bålla de Holländska bönderne på Kap-kolonien i tygeln och tillät dem att utöfva det största for tryck mot Kaffrerne. Beskyllningen var icke ogrundad så länge Lord Charles Somerset var guvernör på Kap, då han framför allt sträfvade efter popularitet hos det Holländsk: partiet, samt upprätthöll kommandosystemet och kolonialförvaltningens öfriga rysligheter. Men hans efterträdadre hafva gjort stora förändringar deri, och ehuru de icke gjort nog för att tillfreds ställa allmönna tänkesättet i England, så ser man dock af de sista tilldragelserna i kolonien, att de svårigheter, som de funno för sig, voro ganska stora, och att de gjort allt som lat sig göra utan att framkalla utbrottet af en ovillkorlig uppresning af den Holländska befolkningen. Så snart det sista Kafferkriget var slutadt och de Holländska bönderna sågo , att proviosen Adelaide, hvilken man eröfrat från Makomo, Tyali och andra Kafferurstar, skulle blifva återlemnad åt dessa, ehuru de hade hoppats att den skulle öfverlemnas åt dem, så visade sig på hela koloniens nordosiliga gräns en otrolig gäsning. De vågade icke att göra Engelska Gouvernementet motstånd inom sina gränser; men de funno den ideen, att Kaffrerne skulle behandlas som nation, så odräglig, att de började öfvergifva sina besittningar, packa sina mobilier på vagnar, och i massa vandra öfver gränsen med familjer, hjordar och slafvar. Detta var i sig sjelft en handling af stor olydnad, då den af koloniallagarne är på det strängaste förbjuden; men de hade beslutit att uppsäga England all lydnad och eröfra sig ett nytt fädernesland. Vid början af år 1837 bildade de sig i åtskilliga partier och framträngde djupt in i Kafferlandet. Här träffade de isynnerhet på tvenne mäktiga stater, Matabili inåt landet och Zulus på östra kusten. Matabili styrdes af en krigisk och tyrannisk furste, Maselikatsi, som har en talrik och, efter deras sätt, väl organiserad armge. Emot bonom voro de första angreppen af de Holländska böndernas spridda hopar riktade; men det vore alltför vidlöftigt att i detalj omnämna tilldragelserna under denna fejd. Bönder och Kaffrer förlorade båda mycket folk. I Juni månad sistlidet år funno bönderna nödigt att välja en gemensam anförare, då de sågo att deras företag icke var så