Aftonbladet – 16 maj 1838, sida 2

ke daE 4 kens Om prinsars begåfvande med höga embeten. Det har redan bland afdelningen för utländ: nyheter i detta blad blifvit omnämndt, att en rättegång i Frankrike varit anställd emot tidningen JVationa!l, för det den uti temligen starka och oförbehållsamma ordalag yttrat sitt missnöje, dels öfver den befatining, kronprinsen, hertigen af Orleans, skall tagit med åtSäg af armeens angelägenheter, och hvarigenom det inkonstitutionellia förhållande uppstod, att en kamarilla bildades oberoende af den ansvarige krigsministern; dels också deröfver, att de unga prinsarne blifvit upphöjda till chefsplatser och dermed förenad värdighet inom armåeen, utan att hafva genomgått de grader, som för alla andra fordras att avancera till dessa platser. Detta åtal, på hvars utgång det Fransyska hofvet anses hafva lagt en serdeles vigt, slutade dock, såsom jemväl redan blifvit nämndt, med den anklagade tidningens frikännande af juryn. Öfver denna händelse yttra sig naturligtvis tidningarne olika, hvar och en efter sin serskilda politiska förg; men alla stämma öfverens deri, att juryns beslut innefattar ett högst vigtigt prejudikat för yttranderätten, och såsom allmänhetens utslag i en stor principfråga. Sakens intresse och den tillämpning, sem de deri afbandlade grundsatser i en framtid till någon del möjligen kunna vinna äfven på andra håll, j föranleder oss att i utdrag meddela några af den ,Fransyska pressens reflexioner: pDet beslut den Parisiska juryn uttalade i går,n yttrar National, skall länge genljuda öfver lanidet. Det bevisar, att allmänna tänkesättet uti Idet lagbundra samhället tagit ett ofantligt steg framåt. Oaktadt September-lagarna, oaktadt alla ide svårigbeter de lägga i vägen för försvaret, jgenom den korta stämniagstiden, oaktadt den hemliga omröstningen, har tidningen National utgått segrande ur den strid, som hofvet snarare än åklagaremakten mot bonom hade börjat. Hela pressen hade förutsett detta resultat; vi väntade det med tillförsigt, stödjande oss vid vår goda sak, samt vid juryns opartiskhet och sunda omdöme.n — — Det om lagen nitälskande samhället, som bar upphäft pärskapets ärftlighet och förkastat apanagerna, vill således icke att någon skall födas till öfverste eller general; det vill, att prinsar, likasom andra medborgare, skola lära sig lyda, innan de få befalla; det vill, att de skola passera genom alla Merarkiens grader, innan de erbålla de första platserna, och att de skola förbida på hvarje , trappsteg så länge, som den gemensamma lagen bjuder; det vill, att en förvaltningsgren skall styras af ministern, men icke af en prins och dess omgifning , och det vill icke, att Frankrikes lycka i krigets blodiga lek skall blottställas af chefer utan tillräckliga kunskaper och erfarenhet. Nationen fordrar i lagens namn iakttagande af den stora grundsatsen af likhet inför lagen, och hon säger åt prinsarna, att de, i likhet med alla andra, äro skyldiga lagen vördnad och lydnad. Hvilket omätligt steg framåt! Juryn i Paris, denna jury, som blifvit så renad och utplockad ifrån en lista på 18,000 namn, återkallar imedlertid den presumtive kronarfvingen till dess honstitutionella pligter,. Ungefär i samma anda yttrar sig den dynastiska och nu mera ofta ministeriellt sinnade Messager Vi kunnan, säger han!, nicke inse, hvarföre prinsarne skola blifva öfverstar vid 18 år. De äro ingalunda, mer än vi an