Aftonbladet – 11 maj 1838, sida 2

Bidrag till skildring af tillståndet i landet Utdrag ur ett bref från Skaraborgs Län. ) — — den 1 Maj 1838. Aldrig har jag upplefvat en så mörk och beI dröflig förste Maj. Snödrifvorna ligga här ännt högt öfver gärdesgårdarna; man har i tre daga: efter sista snöfallet varit upptagen med snöskottning på vägarna likasom i Februari; här stormar, snöar, yrar och fryser ännu likasom Mars; hopar af tiggare kriogstryka, och man kar Jitet eller intet att ge dem; många tak äro af. klädda, vårodret medtaget, och man har snar jej ett strå mera till de arma kreaturen, som, utsläppta, knappt finna ett ljungstrå tillgängligt; (och huru stor nöden är bland den stora klassen af menniskor, som lefver af a:betsförtjenst men nu saknar sådan, eller erhåller en så otilräcklig lön derför, veta blott de, som set närmare in i kojorna, hört de armas klagoläten och sett de tårar, som tillra utför afbleknade kinder. Hvart detta skall taga vägen, eller hvarifrån hj :lpen mot all denna nöden i år skall komma, är åtminstone för menskligt öga dunkelt. Väl lysas här söndagligen auktioner; men, då d: erbjuda blott några tunnor spånmål här och der, utbjuda de derjemte oftast många tusen kaunor bränvin; så får ock den arme jagekarlen, då han nu vänder sig med en skärf till våra possessionater, hvilka fordom hade säd att sälja, med begäran att äfven nu få köpa em nypa mjöl eller en kappe potater, det uppbyggliga svaret: nej, säd och potater har jag icke, men bränvin har jag. Då det nu så är och landet är öfverfylldt med bränvin, vader det nästan allestådes födoämnen saknas, vore det ej tid att öppna ögonen och finna, att den högt drifna bränvinsbränningen är ett riksförderf, och att ligstiftningen tillåter spekulationen på den enskilda vinsten af ett omo raliskt yrke, är i längden lika dräpande för laud.ts välstånd, som för dess moralitet. Men det är väl förgäfves att hoppas, att äfven det eko nomiska skulle behandlas från en högre, moraisk synpunkt, och att våra auktoriteter skulle kunna göra något väsendiligt för det fattiga folket och den fattiga dygden. Af trovärdiga personer vet jag, att då vår nye Landshöfding nyss reste genom Länet och fick höra klago visor öfver inträpgande hungersnöd, svarade an bestämdt, dels att ingen undsättning för sänet vore att hoppas, och att man ej evs derill kunde acmäla ett Län, som i år sållt, till itförsel åt andra Län, öfver 70,000 tunnor paxmil, dels att han ej ansåg någon verklig öd för handen. På ett ställe, der en petion om undsättning till honom öfverlemnades, ) Författaren till detta, bref, som genom sin ställning i samhället har allt anspråk på, att hans uppgifter skola anses gruvdade, har önskat förblifva anonym, men likväl förklarat sig vilja ansvara för sanningen af brefvets innehåll.