Aftonbladet – 10 maj 1838, sida 2

DEN SEDNASTE UPPTÄCKTSRESAN I NORRA POLARHAFVET, AF DEASE OCH SIMPSON. (Slut från gårdagsbl.) Den del af expeditionen, som nu fortsatte resan till fots, förde med sig varpen, något ammunition, en liten kanoe af oljad väf, för att passera strömmarne, erforderliga astronomiska iaostrumenter, samt ett litet förråd at hvarjehauda småsaker, för att deraf göra presenter åt infödingarne. Den dagen de begåfvo sig på vägen, var en af de allravärsta under hela resan, och dimman var så tjock, att de blefvo nödsakade följa kusten i alla dess mångfaldiga krökningar. På en sträcka af omkring 20 wil var kusten nästan lika låg med vattenytan, och utanföre lågo ref af småsten; de resande måste vada öfver en mäcgd småströmmar, och passerade i deras kanoe trenne stora. Dagen derpå blef väderleken bättre; och vid middagstiden kunde Hr Simpson observera latituden, som var 712 9! 45. Landet böjde sig nu åt sydvest, fortfor att vara ganska lågt, med smutsiga stränder, och hade, liksom den föregående dagen, en mängd bäckar med saltvatten, hvars köld stod vid fryspunkten. De resande hade ullryggalagt omkring 10 mil, då, till deras stora ledsoad, kusten hastigt böjde sig mot söder, och bildade en vik så långt ögat kunde nå. I detsamma upptäckte de, icke långt ifrån siället, der de befunno sig, ett litet Eskimåläger, till hvilket de genast styrde kosan. Mäonen voro borta på jagt, och qvinnorma med barnen togo genast i största förskräckelse till sina båtar; de lemnade blott qvar en gammal man, hvilken höll på att förgås af förskräckelse. Några vänliga ord skingrade dock hans fruktan och förde tillbaka flyktingarne, hvilka blefvo lika förvånade som forndjda öfver att se hvita menniskor. De trakterade de resande med renkött och skälolja. — Hr Simpson beslöt nu att välja ett bättre sätt för expeditionens fortskaffande, derigenom att han lån!e af Eskimåerne en af deras stora håtar af skälskion, kallade oomiaksn, förattdermed söka uppnå Point Barrow, hvilken udde Eskimåerne ganska väl kände, såsom man kunde fiona af en karta, den en af qvinnorna tecknade. Fyra åror fästades med läderremmar vid derna besynnerliga farkost. Innan de resande begåfvo sig åstad, anlände de frånvarande jägarne; och presenter, bestående af tobak, sylar, knappar o. s. v. utdeltes åt alla Eskimåerne, som biefvo högligen förnöjda häröfver. — Viken, hvilken uppkallades efter Hr Dease, var, på det ställe de resande befunno sig, fem mil bred; men stränderne voro så Jågländta, att man som knappast såg cna stranden från den andra i det klaraste väder. Vågorna gingo böga under öfverfarten,l men skinnbåten klytde dem med stor kraft. De esande kamperade på vestra sidan om viken. Landet var fullkomligt slätt, hade en mängd små sjöar och var bevuxet med ganska korrt sräs; men ingenstädes var marken upptinad