Aftonbladet – 10 maj 1838, sida 2

tjuparet an tum under ytan, och vid stranderna var jorden alldeles genomfrusen. Icke ett stycke ved fanns i detta öde land; men de resande följde infödingarnes exampel och gjorde app eld på rötterne af dvergpilen, i en liten ugn af torf. Morgonen derpå, den 3 Augusti, var det en stund vackert väder, men rysligt kallt, och vågorna slogo våldsamt emot de ismassor, som lågo packade på hvarandra vid stranden. Att färdas längs efter dessa svall, var ett farligt företag, men den förträffliga båten förde de resande lyckligt igenom farorna, churu med mycket arbete och besvärlighet. Landet sträckte sig nu, för omkring fem mil, mot norr, och krökte sig sedermera åt nordvest Vid en udde, som fick namn af Point Christie, observerades latituden, som var 719 12 36 . Derfrån gick kusten i mera vestlig riktning på en sträcka af 10 mil, bildande tvenne udsdar och en vik, hvilka Hr Simpson benämnde efter tj nstemän vid Hudsonsbaykompaniet, Hrr Charles, Rowand och Ross. De resande kommo derefier till, såsom det syntes, en stor vik, der de stannade ett par timmar, för att afvakta dimmans skingrande, emedan de icke kunde se hvartut de skulle styra. Mot aftonen klarnade det och vädret var sedermera under det återstående af resan vida bättre, än det varit jörut. Viken befanns nu vara blott 4 mil bred. Den fick namn af Mackenzies vik. Sedaa den var passerad, böjd? sig kusten åter på ena sträcka af 8 å I mil åt VNV. Så långt ögat kunde skönja utåt hafvet, syntes blott is, men invid stranden var en smal vattengåvg, gencm hvilken de resande styrde sin kosa. Vid midnattstid passerades mynningen af en vacker, djup flod, !4 mil bred, hvilken Hr Simpson kallade Bellevue, och innan ännu en timma förflutit, gick solen upp och gladde de resande med anblicken af Point Barrow, isträckning af NNV. De passerade svart Elson bay, och då de uppnådde Point Barrow och sågo oceanen derifrån i sydlig riktning, hissade de en fligga, och togo med trenne hurrarop landet i besittning i Hans Storbritanniska Maj:ts namn. Point Barrow är en lång, lågländ adde, bestående af småsten och grus, som genom isens påträngande blifvit uppdrifvet i en mängd högar, hvilka på något afstånd se ut som stora klippor. På det ställe, der de resande ginge i land, var udden endast V; mil bred, men är bredare der den slutar. Det första föremål, som upptäcktes, då de sågo sig omkring, var en ofantlig begrafningsplats. De döda kropparne lågo kiingspridda på det förskräckligaste och ohygghgaste sätt; och många af dem syntes vara så nyss ditlagda, att manskapet började frukta att koleran eiler någon annan härjande sjukdom rasade bland infödingarne. Dessa hade tvenne ansenliga läger icke långt ifrån stället, der de resande stannat; men ingen af de vilda vågade nalkas, förrän Engelsmännen först besökt dem, och skingrat deras fruktan genom de vanliga vänskapsbetygelserna. Nu börjades en liflig bandel, hvarefter qvinnorna bildade en ring och dansade efter en mängd olika melodier, af hvi ka somliga voro behagliga. Dessa infödivgars uppförande var ytterst vänligt; de syntes vara väl bekanta med karakteren hos hvitt folk, om icke med deras personer, och voro ytterligt begifna på tobak. — Mot norr betäcktes oceanen af ofantliga isberg; men åt vester var en vucker öppen kanal, hvilken Eskimåerne försäkrade sträckte sig langs hela kusten åt söder; och så inbjudande var utsigten åt detta håll, att i fall det legat i Hr Simpsons plau, skulle ban icke ett ögonbliek hafva dragit i betärkande att i sin skinn-kanoe fortsätta resan till Cooks sund. Infödingarne försäkrade, att en mängd hvalfiskar funnos norr om udden, och öfverallt sågos skälhundar leka emellan isstyckena. Latituden af det ställe på Point Barrow, der expeditionen stigit i land, bestämdes, och befanns vara 71? 23! 33. Longituden var 1569 20. — Samma dag anträdde Hr Simpson med sina fö!jeslagare återresan, och uppnådde den 17 Aug. vestra mynningen af Mackenzie-flodena samt d. 4 Sept. Fort Norman, hvarifrån hans rapport om resan är daterad. Ifrån Fort Norman ämnade sig de resande till östra ändan af Stora Björnsjön, för att der tillbringa vintern och föa båtarne öfver land till Kopparfloden, hvarirån de, vid öppet vatten nästkommande Juli nånad, ämna undersöka kustens beskaffeahet