Aftonbladet – 10 maj 1838, sida 2

skränkningar i yttranderätten, än den Svenska. Dessa inskränkningar röja sig ock tydligen i de första punkterna af åtalet, hvilkas småaktighet omisskänligen visar, att yttranderätten i Danmark är vida mer barn än i Sverige. I afseende å sista punkten åter förekommer en skiljaktighet mellan åsigterna hos vederbörande på denna och vederbörande på andra sidan af sundet, hvilken, om den än lemrvtar deras täflan i ömhet för opinionens udd oafgjord, likväl är ganska anmärkmngsvärd. Danmarks vederbörande låta åtala en författares erinran derom, att Konungen, gifvit ett löfte, men att det icke blifvit uppfylldt, utan folket bedraget i sin väntan, och denna erinran påstår man åsyfta spridandet af hat och missnöje mot regeringen. I Sverige skulle vederbörande troligen förfarit helt annorlunda. Visserligen är man äfven här mycket benägen att både genom aktioner och goda tidningsartiklar förklara alla anmärkningar öfver regeringens handlnigssätt, vara tillkomne i afsigt att utbreda hat och missnöje mot regeriogen, men vanligen fäster man sig mer vid uttrycken, än saken, och man kan t. ex, icke erinra sig, att något åtal föjt på den väl hundrade gånger upprepade anmärkvingen att den lagstridigt tillkomna indragningsmakten blifvit förordad med wilkor, att den snart skulle afskaffis. Deremot kan ingen misstaga sig om, huru uttrycket, att Konungen gifvit ett löfte, utan att uppfylla det, skuile blifvit ansedt af våra vederbörande. Det hade utan tvifvel blifvit åtaladt såsom ett majestätsbrott. Denna skilnad är märkvärdig. I Danmark, i det enväldiga och till yttranderätten så enväldiga Danmark, åtalas ett yttrande om Konungen så, som vore det fäldt om Regeringen; i Sverige, det konstitutionella och med en ilag föreskrifven fri yttranderätt samt ansvarig kon: selj förs:dda Sverige, åtalas en reflexion om konseljen såsom om den syftade på Konungen Pet uppbyggligaste i den Köpenhamnsk: tryckfrihetsaffären är slutet, der den anklagade ehuru frikänd, blifvit dömd att betala 12 R:bdi i silfver, till aktor, Prokurator Höjer. Tänl hvad våra tryckfrihetsaktorer skulle blifva rika om de fingo 12 riksbank för hvarje förlorac tryckfrihetsaktion, och hvad de skulle blifvi benägna att, för säkerhets skull, vhellre fria är fälla !