dra i vägen, är detta likväl i sjelfva verket icke fallet. Konserten i kyrkan blir nemligen slut innan soiren börjar, och intet besök på det ena stället behöfver sålunda hindra ett på det andra. Tvärtom äro de båda lokalerna i grannskapet med hvaranm, och den, som vill på färsk gerning mäta skilnaden emellan de båda musikarternas karakter, som på hvartdera föredrages, och det intryck de göra på sinnet, har härtill ett hittills sakvadt tillfälle. Hr Liebrecht är för ötlrigt en ung, talangfull virtuos, med hvars lätta eleganta och behagliga stråke allmänheten redan ett par gånger gjort en intressant hekantskap. Efter blott ett års engagement vid hofkapellet, lemnar han det nu för att begifva sig till Paris. Det är således åter en förlust, som vår orkester gör, och för hvilken ingen ersättning ännu lofvas henne.