vändighets-vara dertill kunnat föranleda, ellei styrelsen, genom fortsatta fordringar på ökade anslag och uraktlåtenhet att begagna de tillfäl. len, då besparingar kunnat göras genom indrag: ning på stats-lyxen och andra öfverflödiga utgfter , skulle bidraga att öka, i stället at minska de allmänna orsakerna dertill, att nöd vår tid oftare återkommer och födes af en obetydligare anledning. Frågan har äfven begynt debatteras mellar Dagligt Allehanda och den store Beriktigaren. Det förra bladet har, lika med oss, -påstått, ati nöden icke kommit så långt, om regeringen i tid frigifvit tullen på spanmål; den sednare urskuldar styrelsen egentligen på den grund, at H. M. Konungen icke var hemma förr än : November, och att den tillförordnada regeringen ,icke var berättigad att derom beslutan. Al Ävem regeringen icke var berättigad, säges icke, och vi veta det icke. Att det icke är grundlagen, som hindrat, det veta vi; och vi tvifla, att dylika mål blifvit ens undantagna i den instruktion, som Kongl. Maj:t vid sin afresa meddelat den tillförordnade regeringen, enligt 34 S Regeringsformen. Men om äfven så varit, hade utvägar utan tvifvel kunnat finnas, t. ex, att inhemta Hans Maj:ts befallning genom kurir — en utväg, som mången gång blifvit vidtagen i mycket mindre vigtiga mål, ja ärender af nästan ingen vigt. — Vi äre öfvertygade, att, em saken blifvit i hela sin beklagansvärda sanning framställd, Hans Maj:t till och med möjligen påskyndat sin hemresa.