Aftonbladet – 28 april 1838, sida 2

dela veridsliga kunskaper. I det nagot Dbigotta England måste ett sådant företag röma något motstånd af en och annan bland det herrskande presterskapet, som heldre såg, att den fattige arbetaren firade söndagen med den vanliga sysslolösheten eller liderligheten, än att han till sia upplysning disponerade en tid, som ansågs tillhöra, icke menniskan, utan den herrskande kyrkan. Detta mostånd kunde dock ej hindra sakens framgång. England eger nu en mängd skolor, i hvilka handtverkare och fabriksarbetare om Söndagarne undervisas uti gruaderna i för de yrken, som fordra deras fysiska arbetskrafter, och man har allmänt erkänt, att det just är för dessa som söndagsundervisningenlär mest välgörande, emedan den icke blott bibringar dem en mängd för deras yrken nyttiga sanningar och bildar deras förstånd och deras känsla, utan äfven bevarar dem från de af Söadagens sysslolöshet föranledda utsväfningarne. Afven i Sverige har hågen att verka genom söndagsskolan sedan utt par tiotal af år låtit förmärka sig. I likhet med de flesta uppfinningar af dylik art, som införas utifrån, var den i början en modsak, som hastigt vann anhängare, men för hvilken nitet snart till någon del afsvalnade. Resultaterna svarade nemligen icke emot de stora förhoppningar, några, mer varma än beräknande, hufvuden fästat vid en anstalt, för hvars införande en och annan engagerade sig mer af fåfinga och modnyck än för sakens egen skull. Småningom har nitet återvaknat, saken har blifvit nogare öfvervägad, anhängarne af fåfänga hafva fallit bort och lemnat rum åt aohängarre af filantropi och öfvertygelse, hvilka väl äro fåtaligare, men vissare på sin sak, samt derföre mera ihärdiga, mera belåtna med de resultater, sakens natur medgifver. Dessa jemte alla dem, hvilka intressera sig för kunskaps och sedlighets utbredande, men måhända änzu tveka om det parti man för ett sådant ändamål kan draga af söndagsundervisningen, tro vi oss gagna och förnöja med en underrättelse om söndagsundervisningen vid Kongl. Teknologiska institutet här i hufvudstaden, emedan vi fuonit, att den der haft synnerlig framgång och lemnat sådana resultater, som tillvunnit inrättningen bifall af hennes ifrigaste och svårast ofvertygade motståndare, eller af just de I klasser, för hvilkas gagn den blifvit inrättad. Söndagsskolan vid teknologiska institutet är icke egentligen någon offentlig inrättning, ehuru den på de sednare åren njutit något under(stöd af institutets medel. Den inrättades för något mer än 10 år sedan och på försök af institutets då och nuvarande styresman, biträdd af en af sina söner, och rönte till en början just licke serdeles stora sympatier, hvarken af dem hvilkas nytta den direkt afsåg, eller af dem, som fäste sin uppmärksamhet dervid för att med siina omdömen inverka på opinionen. Genom ihärdighet hafva dock fördomarne småningom blifvit besegrade, och skolan, som år 1827 bör(jade med 17 elever, har småningom sett detta antal ökadt ända till 80 och derutöfver. Sättet gör så mycketv är ett dagligt talesätt, och sanningen deraf bekräftade sig äfven här. För att göra söndagsundervisningen omtyckt af Telgverne, måste man meddela en och hvar sådana kunskaper, som genast kuade användas för hans yrke. Guldsmeden måste man undervisa om sättet att rena, probera och loyera de (ädla metallerne, och om konsten att gifva rena och smakfulla former åt hans arbeten; med snickarn måste man vara snickare, med vagumakara vagomakare, med färgarn färgare o. s. v. Största svårigheten bestod i konsten att förmå eleven mottaga den generella bildning, som tillhör alla yr ken gemensamt, såsom geometri, ritkonst, estetik m. m. Man började med att låta honom teckna sådana ornamenter och linier, som voro användbara för hans yrke, lät honom emellanåt afteckxna någon modell af en Jför hans yrke mera främmande form och bibragte honom sålunda småningom den för hvarje idkare nödvändiga konsten att teckna. Sadelmakarea tecknade sadlar och remtyg, vagamakarn vagnar, snickarn listverk och andra ornamenter, byggmästarn pelare samt architektoniska prydnader o. s. v. Derjemte underrättade man en hvar om grundernaljtill de former han behandlade, om det som i dem var nödvändigt och skönt, samt gjorde honom sålunda småningom