Aftonbladet – 20 april 1838, sida 2

Ännu några ord, om Kronans behållna spannmålsräntor uti Westerbotwens län! on st En tvist har uppkomrmit angående Konungens befallningshafvandes i Umeå län tillämpning af författningen om ränotegifvares skyldigheter ett lefverera kronotionde. En Insändare i detta blad, N:o 10 för den 13 Januari, anmörkte, att Ko-uogeas betallvingshafvande i Umeå, utan afseende på den i 1830 års Riksdagsbeslut stadsade tillåtelsen, att med peningar lösa räntesp-npmål, anbefollt räntegifvare att lefverera åtminstone hälften in natura; och att denna befallving blifvit upprepad äfven 1857, ehuru kammarkollegium , genom utslag uppå Degerforss socknemäns besvär öfver en sådan naturalevererings åäggande, ansett dem vara derifrån fria. P3 cessa snmärkurgar svarade Landshöfdingen i nyssberörde lin, genom detta blad N:o 44 för den 22 Februari, att elt särskildt kontrakt (af den 10 Oktober 1758) mellan kronan och vissa socknar i Umeå läm existerade, samt att den spansmål, som behöfves till afkortningar, och ,anord.ingum, icke kan anses såsom kronan förbehållen eller såsom sådan lösen underkastad, samt att Konungens befallningshafvande på denna grund, och emedan kbalfva kronotionden åtginge till nyssoämnde behof, anbefallt nämnde belopps lefvercring in natura och detill afven i tvänne särskilda skrifvelser erhållit statskontorets hifall. Öfver detta svar har förste anmärkarn inkommit med påminnelser, och vi hafva funnit deras intagande så mycket billigare, som de cj allenast innehålla åtskilliga nödiga upplysningar, utan ock augå ctt jmne af så allmänt intresse, att det visserligen ej må nedlöggas innan en med författningarnes ord och anda öfverensstämmande opision derom hunnit stadgas; de följa derföre här: Med skyldig högaktning för Konuvgens befallningshafvande i länet, kan insändaren dock icke finna sig tillfredssiälld af dess uti N:o 11 af det 14:de Aftonbladet för den 22 sistlidve Februa:ii insända svar uppå, i det 11:te Aftonbladet, för den 13 nästvekse Januarii, gjorda förfrågningar om orsakeraa till det, sedan år 1830, i länet ofliga sätt, att tvinga allmegen ut, in natura, lefverera halfva Kronans behållna 10.despanumål, heilket i svåra missväxtår ir garska tryckande för de skattskyldiga, som 3å, icke utan alltför kävnbara uppoffringar, kunna anskaffa i orten jväxt afradsgildt Korn, det pda som, åtminstone af kronofogden i 1:sta fögderiet, anses lagg lit. Konuogens heallningshafvandes förmodan, att, ;om det i svaret heter: Frågaren nogerant känt örhbållandet, i denna sak, kan såvida vara verklig, att ban icke blott sett länestyrelsens tmärcna kungörelser af d n 22 November 1830 ch den 14 November 1831, hvarigenom allnogen blifvit ålagd, att in natura lefverera välften af Kronans behållna 10.de Korn, utan