Aftonbladet – 20 april 1838, sida 2

leradt. Man kunde invända, att en icrättning ned tiden kan föråldras, och alt staten som en efvande organism måste under sin utvecklingsprocess i sig upplaga och assimilera hvarje ämne, som hör till dess verksamhetssfer. Må vara! Detta är väl liberalismens cgen lära; men man skall blott icke förtyda den och göra idens lif till en godtycklighetsregime, som cndast passar för råa, härdade kroppar. Det sanna af saken är visst, att allt fortgår till ett bättre och fullkomligare; men lika sannt är det, att en organiserande princip i samhället just består i helgden och sammanjemkringen af den nstkilles förnufisförenliga rätt med det allmännas. Om derföre i ett konstitutio nellt samfund em enskild person helgar sina mödors vinst åt ett allmännyttigt ändamål, och staten i regeringen tacksamt erkänner förtjensteu deraf och sanktionerar dn privata viljan till uttryck af det allmännas; så följer deraf icke, att den enskilda gåfvan blir reg ringens egendom, atani den är statens. Här är cut verkligt kontrakt, om det någonsin tinnes, och vil keren på ena sidan och antagandet af dem på den andra äro den giltiga rättsformen för detsamma. Skulle nu i tidernas fortgång, sedan gifvaren bortgått, något enligt cn högre och sannare åsigt behöfva ändras och modifieras uli anordningeas användning och syftemål, så är det naturligt, att den ena kontrahenten icke efter cget behag kan dermed förfara, utan den beslutande rätten tillkommer regeiing och ständor gemensamt, som endast i förening med hvarandra utgöra kontraktets disponenter och äga efter grunder, som föreskrifvas dem af statens allmänna välfärd, gå tillväga som de rättas! pröfva; ty man bör och kan anse den enskilde gifvaren såsom i ständernas ställe, då han kontraherar med regeringen, och derföre tillkommer också hans rätt att vidare besluta riksen: ständer och regeringen samfäldt, då han icke vidare har makt att förordna om sin vilja. All annat förfarande är enligt rättsgrunder ogilt:g och leder till följder, som förr eller sednart bota den almänna friheten. Att ofvannämnd larrangement alldeles är förfeladt, är imedlertic säkert. Den blifvande läraren i estetiken ha ett svårare problem att upplösa än förut Biblio tekarieina, och estetiken lärer väl småningom ut: magras på det klena betet bland glosor oci scripta, som troligen ej komma att inaehåll mycken! föda för själen. B. mm —JJ——— LM MMMM MMM