Aftonbladet – 5 april 1838, sida 3

oe MD PROD TD hållet fritt från all öfverdrift. Också sade jag ofta: det vore en stor fördel att födas i England och uppfostras i Frankrike, under en engelsk mors ögon, ty de engelska mödrarna låta ingen förevändning gälla, som skulle kunna skilja dem från deras barn. Det är sällsyvt, att husmödrarna , hvad deras stånd än må vara, sysselsätta sig med något annat än sina barns uppfostran. I England förstår en mor denna sköna titels värde. En afton, då jag var hos fru Gardner, berättade man, att en handtiverkare, fader för sju barn, som plågades af en bensjukdom, samma morgon öfvergifvits af läkaren, emedan den olycklige, hvars namn var Johnson, ej kunnat betala hans besök. Hans sjukdom har redan varat i två månader, sade man; hans hustru bade uttömt alla tillgångar för mannens behof; nu förmår hon ingenting mer skaffa, och likväl vill den goda frun icke föra honom till något sjukhus och är äfven för stolt att taga sin tillflygt till den allmänna välgörenheten. Nå, repade jag, men hon emottar väl hvad som erbjudes henne! gif mig mannens adress, gif mig den genast, min herre, jag ber Er på det högsta! mitt första göra i morgon bittida skall bli att begifva mig till honom. Det måste väl icke vara för sent? Ett annat fransyskt fruntimmer, som var närvarande, visade samma deltagande och gaf samma löfte. Vi talade mycket båda två, vi utbytte filantropiska ideer, som gåfvo ett högt begrepp om vår menniskokärlek. Vid alla dessa uttryck af medlidande förblefvo de engelska fruntimren kalla; våra ord väckte hos dem ingen sympati och funno intet eko i deras hjertan ; ingen enda bland dem afbröt sitt arbete, för att yttra något intresse, till förmån för en olycklig familj. — Det är tydeligen ett folk af egoister, hos hvilket ingen vacker känsla -kan födas, sade jag till den person, som följde mig hem. Det var en Fransmsn, som hade en ganska bestämd motvilja för allt, som bar engelskt namn. Han afskydde de engelska fruntimren, emedan de, utan att vara eleganta, tillbringa en hälft af sitt lif, sysselsatta med sig sjelfva och den andra med att göra pudingar. Det låg på visst sätt någon sanning deri. nDet är ett egoistiskt folk min fru! men har Ni nånsin kunnat tvifla derpå? behöfde Ni komma hit, för att öfvertygas derom? har Ni då aldrig studerat engelska konstitutionen? har Ni icke märkt, att hon ej åsyftar annat, än utvecklingen af den enskilda välfärden? Engelsmännen öfverlemna sig aldrig åt inbillningens hänförelse! se bara deras litteratur! ingenting hänrycker och förtjuser deri; allt är deri ordnadt med så mycket system och klarhet, att hela ändamålet tyckes vara att åstadkomma praktiska effekter. Miss Harriet Martineaus berättelser, rörande stats-ekonomien, äro deras Ars poetica. Deras parnass är en stenkolsgrufva. Jag upprepar ännu en gång, min fru, allt hos denna nation är beräknadt, förutsedt, icke för stora och ädla iders triumf, utan för den enskilda trefnadens återuppbyggande och befåstande. Detia samtal med min landsman sysselsatte mina tankar långt in på natten. Följande da: gen skaffade jag mig flere engelska böcker, och under tre dagar sökte jag deri bekräftelse på hvad han sagt mig. Fjerde dagen var jag ännu fördjupad i min läsning, då jag såg den franska damen inträda i mitt rum, om hvilken jag förut nämnt. Hon var ännu temligen vacker, ehuru hon, enligt min räkning, ganska nära nalkades fyratiotalet. Hon erkände likväl ickej mer än tjuguåtta. Man må förlåta henne denna lilla svaghet; hon delar den ju meå två tre-j djedelar af sitt kön. Fru de Nassau sade, när hon inträdde: ,Vi trodde verkligen, min fru, att ni återvändt tillj Frankrike, ty man ser ieke mer till er; har nil: varit sjuk?, Jag förklarade henne anledaingen ill min instängning, hvilket föranledde ett långt samtal rörande Engelsmännen och Engelskorna, Då vi talat till slut härom sade fru de Nassau: Hör på, har ni sett den mannen hvars olyckshistoria så mycket intresserade 0ss? — Nej, jag vill just fråga er, hur det stir till med honom, — Jag har allsicke hört något af honom; jag: nar haft så många visiter att göra, sedan jag åg er sist, att jag ej varit i stånd att fara tills ronom; men jag har flera gånger täokt derpå. ! Jen stackars karlen! den beklagansvärda famil-1 4 ;