Aftonbladet – 5 april 1838, sida 3

dunkat de mest lysance utsigter till baier och Ispektakler. Deita samtal återväckte hes oss ännu lifligadre lusten att besöka den stackars Johnson. I synnerhet var fru de Nassau angelägen om att I godtgöra den glömska, hvartill vi båda gjort oss Iskyldiga. För atc icke öka hennes otålightt, påskyndade jag, så mycket möjligt var, min tci lett. Oaktadt mitt bemödande, fann hona mig likväl förtvifladt långsam. Slutligen foro vi. Då vi kommit till Johnsons boning, begåfvo vi oss genast upp till honom, han emottog oss med ett: Good morning Ladies! och med en ganska fryntlig uppsyn. Det var ett rörande skådespel! tre fruntimmer suto vid ett bord; det ena ref sönder lärft till bandager, och de båda öfriga höllo på att sy ihop remsorna. Ett fjerde stod lutadt bredvid spiseln ech tillagade en läskdryck. Vi voro alldeles förkrossade. De fyia fruitimren voro just de samma, som med så mycket lugn och likgiltighet afhört berättelsen om Johnsons elände. Fru Gardner äfvensom de öfriga tre damerna syntes på intet sätt förvånade öfver vår ankomst. De sade oss, att den beskedliga mannen nu mådde vida battre, och att han snart skulle kuuna anses som konvalescent. Det var tydligt, att : den treflighet, som nu röjdes i denna boning, var en frukt af de Engelska fruntimrens menniskokärlek. Det var en inproviserad välmåga; barnen voro nyss uppklädda och hustrun likaledes. Den stora mängden af medikamentsflaskor, den sjukes hvita linnve, allt med ett ord bevisade, att ingenting blifvit försummadt att påskynda husfadrens tillfrisknands; vi voro förbryl!ade och kunde ändå ej aflägsna oss. Fru Gardner fattade våra händer och föreslog med ett vänligt småleende, att vi skulle äta middag hos henne. Då vi vägrade, utan att kunna uppgifva någon orsak, sade hon: Jag vill det; vi skola vara ensamma och kunna då prata i fred.n Vi lemnade ändtligen huset, sedan vi temligen tafatt lagt i fru Johnsons haud de gåfvor, vi bestämt åt familjen. Vi suto helt tysta i vagnen; fru Gardner talar alltid litet, och vår förvirring gjorde oss stumma, vi, som ett par timmar förut hade afgjort, att hvar och en, som är föddi England, har ett kallt bjerta, otillgängligt för alla ädla känslor. Måltiden bar stämpeln af denna vår sinnesstämning; den var tråkig. Men slutligen utbrast fru de Nassau, som ej lingre kunde motstå den påträngande tankan: Mistress Gardner, ni och edra landsmän. ären verkligen oförklarliga; huru viljen j att främlingar skola studera er nation, om j på det sättet i era hjertans djup instängen alla de sinnesrörelser, som utveckla sig derinnom? Berättelsen om en olycka tyckes knappt hinna till era öron, icke ens ett ord af deltagande undfaller er, ert ansigte bibehåller samma orörlighet, och likväl är ert hjerta godt, emedan j bistån de olycklige, icke endast med er kassa, utan äfven derigenom, att j tillsen, det era välgerningar rätt användas. Ack! hvad vi varit brottsliga emot er; från denna stund åtar jag mig er nations försvar, och jag skall öfverallt förkunna, att de engelska damernas kalla yttre döljer ett medlidsamt, ädelt och känslofulit hjertan. Och derigenom,, sade fru Gardner leende, nskall ni endast bevisa, att äfven ni icke dragit mera nytta af era resor än jag; ni ser, att mitt vistande i Frankrike icke befriat mig från min nationella stolthet. Nå väl! ert vistande bland engelsmännen har väl icke heller minskat er of verdrift. Hvad mig vidkommer, har jag i böra jan velat härma fransyskorna, men jag insåg snart, att vår uppfostran satte sig deremot, och det vore att lägga en löjlighet till dem jag redan ägden. ,Förämrdra ingenting i ert sätt att vara,, sade vi båda två; m,låt okunnigheten döma er efter ytan; uppfostra era döttrar såsom ni sjelf blifvit uppfostrad, i den tysta utöfniogen af husliga dygder och goda gerningar, hvilkas rykte ej har annat eko, än väggarna i ert rumn. Denna riktigare uppskattning af engelska karakteren, förmådde mig qvarstanna i London längre, än jag i början ärnat; jag besökte med interesse alla offentliga inrättningar, ämnade till de olyckligas understöd. Jag erfor en känsla af beundran, då jag inträdde i dessa stora etab KO änn Mos ANN gr