Aftonbladet – 5 april 1838, sida 2

framför allt, att få vidblifva det gamla eller nu gälg lande kontraktet, Den 11 April i Enebacken med Andre Majorens eller Vadsbo Kompagni. Rusthållarne för N:ris 86, 113 och 122 anförde skriftligen, att de ansågo uppsittningen till häst år 1344 icke kunna utan alltför många olägenheter för jordbrukaren låta sig verkställa, emedan föregångne årens windre goda skördar försatt landtmarnen i en skuldsättning, som ännu är för känbar att ökas af nya uppollringar; att dessutom hästtulturen inom Länet icke så tilltagit, att dugliga hästar till den tid, regementsförändringen inträffade, kunde anskaffss; men i hindelse uppsittningen, det oaktadt, skulle i Nåder anbetallas, Onskade de i underdånighet, att 3:ne års hästvakans-afgift måtte dem i Nåder förunnas till inköp af häst, sadelmundering m, m.; att hästmålet måtte nedsättas en tum, bevärings-persedlerno få utbytas och beklädnaden, så sparsam som möjligt, få ombesörjas af en dertill serskild antagen förvaltning; samt att vederbörande måtte blifva anbefallde redovisa regementets 1ross, krubblinor och krubbor med hvad mera dertill hörer. Afvenledes aflemnades från en mängd andre Kompagniets rusthållare en skrift, deri de anhöllo, att, derest det icke kunde dem tillåtas, på sätt nu sker, mot den stadgade vakans-afgiften undgå uppsättning och underhåll af häst med tillhörande persedlar, de måtte hädanefter blifva i Nåder befriade från förberördo afgift; att för den delen af Regementet, som kan undgå hästhållningen, Vakans-atziften i stället olifver erlagd till regemontets kassa, till en blifvande lämplig ersättning för dem som få sine nummerhästar kasserade; och instämde de i rusthållarnes N:o 122 och 86 här ofvan yttrade åsigt så i afseende på hästarnes hojd, icke utötver 9 qvarter och 2 tam och olikhet ef tärg, som utbyte ar beväringspersedjar och beklädnad m. m, — Ryttmästaron Westtelt och Löjtnanten Regnander ville likväl för sine rusthållsnumer 121, 124 och 125, med år 1841, utan förbehål! ingå på häst-uppsättningen, men samtelige de öfrige rusthållarne gjorde lika sak med dem, som förut hade yttrat sig; likväl somlige rusthållarne med det tillägg, att om den hittills utgående vakanseafgiften i spanmål icke kunde få fortfara, det de hälst önskade, de skulle kunna finna sig benägne att upplåta siue augmentsräntor såsom ersättning för underhåll af häst och sadelmunderiag, på sätt för Gudhems kompagni blitvit föreslaget; men i hvilket afseende de förbehöllo sig att å närmare detaillerad förklaring afgifva.