Aftonbladet – 5 april 1838, sida 2

Till Redakt. af det femtonde Aftonbladet. Det är förut i Tit. tidning anfördt, att Böndagsplakatet ej i behörig tid ankommit till kyrkorna både i hufvudstaden och landsorten. Det torde likväl intressera en och annan att veta vågot vidare, huru dermed tillgått. Ehuru dessa plakat befordrades genom extraposten, ridande brefbärare m, m. hvarvid de sistnämnde skyndade allt hvad deras stackars kreatur orkade, hann plekatet ej allestädes framkomma före första Bönedagen, och på en del ställen kom det när presten stod för altaret. Mången tredde detta förebåda verldens sista tid, särdeles i en församling, hvarest presten förklarade, satt som intet Böndagsplakat vore anländt, kom nu dagens text och Evangelium att afhandlasp. Härmed voro flere belåtae, men åtskilliga gamla gummor började bitterligen gråta af andelig rörelse för sin snart förestående förvandling, i anledning af deras tanka om verldens slut. Det skall nu blifva intressant få erfara, huruvida alla de exraposter och brefbäringsbesvär, som öfver hela riket måst begagnas för detta dröjsmål, få ersättping sig tilldömd i den blifvande kanslirättens utlag, eller om extraposterne komma att uppvras å statsmedlen. Brefbärarne få naturligtvis ntet. — Presterskapet var i allmänhet i Ins:s rt illa belåtet och oroligt för det uteblefna lakatet. En del beslöt såsom nyss nämnles att predika öfver Söndagens Evangelium , ndre att taga sjelfvalda texter, och en del ommo till kyrkan alldeles oberedde både på ext och predikans.