Aftonbladet – 4 april 1838, sida 2

MH MHUV—-—Um mmm —LL LL Hr Gehrmanns konsert på stora Börssalen i går afton var ganska talrikt besökt, och det förtjenta bifall, han i så många år varit van att finna af sitt auditorium, uteblef icke heller denna gång. Hr G. hade jemväl, utom den dubbla lyckan af ett fullt bus och ett utmärkt välvilligt emottagande af publiken, äfven den, att tvenne musikälskarinnor, en sångerska och en violin-spelerska, med sina talanger assisterade honom, och, genom det nya i deras uppträdande, troligen också bidrogo att spänna en uppmärksamhet, som stundom behöfver väckas. Vi beklaga likväl den förstnämnda att hafva haft det missöde, att välja en komposition, åt hvilken äfven det yppersta föredrag ej kan gifva något intresse. Deremot beundra vi verkligen Hr Passys mod och sjelfförsakelse, att ännu en gång kunna inför allmänheten producera ett arbete, hvaröfver hon längesedan brutit stafven, och hvarom tankarna intet ögonblick varit delade. Hr P. är, som man vet, en ganska skickhg pianist; deremot synes naturen hafva förnekat honom alla anlag som tonsättare för sång. Den s. k. arian ur Pimmalione är väl icke sämre, än de öfriga arbeten i detta slag, han låtit höra; men visst är, att vi ej kunna erinra oss någonting mera fattigt på anda och karakter, till och med på sjelfva den musikaliska rythmen, någonsin sjunget härstädes. — Den unga och talangfulla fortepiano-spelerskan, Mamsell Arenander, utförde en duett, af Beriot, med konsertgifvaren och belönades med rika applådissemanger, — Om ej ett rykte bedrar — hvilket vi önska likväl måtte vara fallet — Ilarer denna konsert vara den sista, Hr Gehrmann härstädes kommer att gifva, emedan han säges emottagit ett engagemment i Petersburg. Vår orkester, som redan förut under de sednare åren så betydligt glesmat på talanger, skulle då med honom äfven förlora sin förste violoncellist. Det tål sedermera i sanning icke vid flera sådana förluster.