Aftonbladet – 22 mars 1838, sida 2

in goda del, om den här ofvan omnämnda örmäloingen komme till stånd. Hvad kan man väl också vänta annat, med den ulimänna riktning pohtiken tagit, sedan Julirevoutioneni och dess följder ärojlyckligen öfverståndna? Hvad betyder det väl, uti den ,puran monarkieus ögon, på hvilken punkt af potisk sjelfständighet den spanska nationen befinner sig, och hurudan lott den åtrjuter, bloit den vigtiga saken hinner afgöras, antipgen den ena eller andra suveränen, antingen det ena eller andra hofvet der får njutamaktens nektar och alla dermed förenade timliga fördelar. O du höga regentyvishet, som allena styrer rikena, du som icke finner att det spanska folket har något verkligt behof af politisk emancipation, som uti alla dess söners hjeltemodiga uppoffringar ser endast partiella och tillfälliga utb-ott af hat ech missnöje, hvilka snart åter skola stillas genom samma lugnande sympatikurer, som en Ferdinand VII nyttjade mot en Riego och Torrijo; du,. för hvilken det icke har någon be ydelse, att denna nation trenne serskilda gånger under endast en mansålder (1812, 1820, 1836) gjort försök att afkasta träldomens och obsku rantismens bojor! — huru litet ser du icke tingens rätta väsende? Det är icke blott partiella missnöjen, som förmå att euthusiasmera ett helt folk, så att det griper till svärdet i stället för plogen; och om sådana blott på inbillningen hvilande missnojen än för ett ögonblick skulle förmå att uppröra massorna, skola de likväl etter första motgång endast så mycket starkare moiverka sitt eget syfte och bidraga att starkare befästa makten, så framt icke orsakerna ligga djupare och mera fast rotade i mängdens verkliga försänkning i betryck och vanära, samt i behofvet att gifva denna känsla luft genom kampen för friheten. Endast under sådane omständigheter kunna revolutioner så ofta och med så mycken styrka förnyas, som det nu skett i Spanien. Hvilketdera partiet, som nu kommer att behålla vinsten, när de båda parterne i de maktegeandes stora råd komma att draga lott om kjorteln,, så skall likväl icke revolutionsandan i Spanien deraf qväfvas. Visserligen kan ,ordningen, för någon tid återställas, — sådant har Ju äfven skett i Warschau. Bilor och fångelser hafva för en tid en förundransvärd makt att bringa missnöjen till tystuad; men det frihetsgry, som ligger i det Spanska blodet, skall icke utdö, så länge det ännu näres genom minnet af förfäders anborna sjelfständighet och de urgamla nationella rättigheter, hvilka sednare tiders politik så ofta trampat i stoftet.