Aftonbladet – 22 mars 1838, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN. Ibland bokoch konsthandelns ariklar har för några dagar sedan varit synligt ett porträtt af den namnkunnige Engelsman:ena Robert Brown, som anses för tidehvarfveis störste botanist. Detta porträtt återgifver med mycken sanning den utmärkte vetenskapsmannens personlighet. Brown besökte, som bekant är, förliden höst Stockholm. Några vetenskapens vänner ombesörjde då utgifvandet af nämnde porträtt, och voro lyckliga att finna en ariist, som med mycken teknisk färdigbet utförde sitt uppdrag. Den här gifna afbildningen Järer vara en copia etter ett i England förut utkommet porträtt, som Brown sjelf medhade, såsom present till en af sina vänner i Sverige. För dem,som ej närmare känna Browns namn, torde en skildring, som en af hans vetenskapliga vänner gjort af honom, ej vara utan intresse: Ingin naturforskare — yttrar sig den sednare — af alla som jag i London lärde känna, var så tillgänglig, som R. Brown. Grunden till denna tillgänglighet tär till en stor del härledas derifrån att han är i den lyckliga ställning att kunna lefva endast för sin vetenskap, då så många andra lärde distraheras af flere andra med deras embeien förenade, men för deras vetenskap främmande göromål. Så ofta man af vetenskapligt intresse besöker Robert Brown, är man alltid välkommen; han visar öppet och med den största beredvillighet hv2ed han upptäckt, samt uppehåller sig utan förbshållsamhet öfver hvad som vidare är öfver en eller anzan sak att anmärka och jiakttaga. Jag hade seit och samtalat med Willdenow, Richard och Jussieu och i de största naturforskare äfven lärt att värdera de ädlaste män. Hos Brown fann jag hvad jag hade anat, något poetiskt och idealiskt, och dervid något ädelt och stort. Uten fåfänga och utan ärelystnad, men likväl medvetande af sin egen förmåga, utgifver han sina arbeten endast för att sprida nytt ljus öfver sin vetenskap. Hvar och en af hans skrifier har gjort epok i den gren af vetenskapen, som de afhandlat. Andra naturforskare hafva väl sedan sått vidare än han; men han har hkvöäl varit len, som anvisat och utstakat vägen för deras orskningar. Hans tekniska färdighet i att antälla mikroskopiska observationer och analyser, ir utomordentlig. En otrolig mängd iakttageler, som i hans skrifier finnas vidare utförda, ro gjorda vid mikroskopet, och lemna derom tt tillräckligt bevis. . . . Utur den mängd af acta, han besitter, förmår han att sammanställa lem, hvilka sprida det mesta ljus öfver den sak an behandlar. Denna rikedom på iakttagelser, lenna skicklighet att af dem bilda något stort