Aftonbladet – 15 mars 1838, sida 3

la a Al. ML BaUL Udy ITALll BI. An Te IIeg HY 7 leguas på en väg, der en häst från slättlandet haft hundra tillfällen att nedstörta i brådidjupen. Det var fredag; all kost var fastedagsmat, och på köpet beredd med en skarp och läcklig olja, så att jeg med bästa vilja att vänja i mig vid klimatet icke kunde förtära det minsta. I Lyckligtvis räddade jag en fisk från den fördömda oljedränkningen och fann den ganska läcker. Omkring den på köksgolfvet anlagda l eldstaden, som utgör det vanliga samlingsstället, i satt en öfverste i trasig uniform, jemte sin öfI verstinna, söm stoppade sina strumpor och beIhagligt hade utsträckt sina blottade fötter mot elden, men nu då ett talrikt sällskap anlände, påsatte sig en rosenfärgad sidenhatt. Jemte I detta herrskap såg man der fyra åsnedrifvare, sex soldater, några nära nog nakna barn, hvartill nu slöto sig alla kamraterna i vår karavan. Straxt efter vår ankomst kringbjöds till herrarna ett glas valten, så en tallrik, å hvilken låg en sting af ett lätt, hvitt och poröst ämne, som liknade mande!massa och bestod af ägghvita, socker och orangeblommor, och upplöst i vatten gaf en angenäm och kylande dryck, kallad Bolado, Azucarillo eller Esponjaod, hvilken ganska allmänt mpjutes. Följande morgon, sedan vi intagit vår förträffliga, men i ovanhgt små koppar serverade chokolad, begåfvo vi oss tidigt d. v. s. kl. 6 på vägen, emedan jag hotat att jemte min eskort lemna mina herrar leverautörer efter mig, derest de pu som förut följde der regeln att sadla bittida och rida sent. Vi hade under natten icke sofvit en blund, emedan de främmande soldaterne tillbragt den med att sjunga, att dricka, att ackompanjerade af qvinnorna spela cittra, en harmoni, som kuonat väcka de döde. Redan i byn lemnade vi floden, den vi passerade på en stenbro — vi hade aftonen förut passerat den på en annan — och anirädde åter en gångstig, som beständigt förde uppåt, och snart öfvergick till en i berget holkad smal och ojemn trappa bredvid en brant af väl tusen fots djup. På det farligaste stället, der sedan århundradsn hvarje framvandrande djur satt sin fot precist der det förutgående satt sin, emedan den smala stigen ej medgaf något val, hade djurens hofvar urholkat fyra tums djupa spår i den hårda graniten. Af gammal vana hade jag ej kunnat underlåta att på farliga ställen söka leda hästens rörelser med betslet; men här kastade jag det, efter mina följeslagares förnyade varningar, på hästens hals, och anbefallde mig i alla helgons och heliga jungfrurs i hela landet skydd. På andra sidan en i djupet framforsande bergsström ..ez en klippvägg lodrätt upp öfver våra hufvuan, lika högt som strömmen låg djupt under oss. Vägen sänkte sig nu småningom mot denna ström, och vi drogo genom flera trånga dalar; Så snart dessa någorstädes uppnådde ett kanonskotts bredd, ropade mina följeslagere: hvilken herrlig slätt! ett bevis huru mycket derss föreställning om landskap familiariserat sig med åskådningen af klyftor, dalar och klippväggar. Hästar och mulor höllo sig muntra och fotgängarne sjöngo oupphöligt; då och då ropade mulåsnedrifvaren ett skrä!lande och uthålligt arre, arre (gå på), och hela sällskapet upprepade liksom ovilkorligt samma rop. Ehuru vi allt sedan morgonen dagen förut sträfvat uppåt, kommo vi först -på morgonen dagen derefter öfver Elzuriago och Zubieta till bergets högsta rygg. Här, nära Escurra, öfverföll oss en fruktansvärd storm; min häst raglade, och medan jag lopp efter min bortblåsta mössa, hade tvänne hästar blifvit kullkastade, och alla ryttare befunno sig till fots, och hastade att stela af köld under snöyran arbeta sig fram till Leyta. Vi hade nu tillryggalagt 6 leguas, och hvilade under middagsiiden, förstås i köket, den för alla syslor bestämda värdshusstugan. Vid elden och de rykande kiitlarne satt en gammal käring och stöpte ljus. På ena sidan om sig hade hon en hög blånor, af hvilka hon medelst tvänne krokar snodde en veke, den hon med tillbjelp af em trädsked doppade först i en till höger stående gryta med smält harts och sedan i en till venster stående med vatten. Derpå afströk hon med händerna det öfverflödiga hartset, och rullade den hartsade veken på en trädbänk, den en naken gosse alltiemt fuk