Aftonbladet – 15 mars 1838, sida 3

a lade med vatten. Hennes utseende, hennes arelbete och sjelfva handgreppea dervid uppväcke, -lovilkorligt föreställningen om en med tillresel ilser till blåkullafärden sysselsatt påskkäring. Tätt r vid elden låg en söndrig madrass af msjsblad gloch derpå ett dussin långa ky:kfackler, beristömda för en begrafring; derbredvid stodo når gra gevär och på de svarta väggarne hangde t)korfvar, skinkor och talgklumpar samt fiskar, ur hvilka elden smälte fettet, som i breda balten runnit nedåt väggarne. Vidare sög man en . mängd torra oxblåsor, damasker af skinn och i l familjens skodon, samt en mängd uppblåsa tarI mar, som svängdes skrawmlande för lufidraget. -I Golfvet var genomdränkt af olja och fett, och li en stor kittel öfver elden kokade disktrasor ,loch Gud vet hvilka andra afskyvärda saker. Utanför huset hade man afsvedt borsten på ett finyss slagtadt svin, och en karl med vildt utselende bar det nu in i stugan, för att i vårt sällIskap fortsätta operationen, medan en gammal gumma stack eu lamfjerdiog på spettet och ltillsatte en gosse att vrida det. Några kattor följde med mycken uppmärksamhet alla rörelser, som företogos med det slagtade sviret, hvilket vidare inne i rummet undergick alla behöfliga operationer, ända intill inmätets rengöring och vissa delars upphöngning bredvid de skramlande kamraterna på väggen. Larmet och röken var öfver all beskrifning, och det förra nedrifvarne inträdde och ropade efter foder. En piga uppmätte det vanliga måltet, en och en half salamin (omkring 1 Sv. kappe) mais för hästarne; men då bon genom följden af en mulåsnedrifvares fina skämt råkade att balka omkull på det slippriga golfvet och utspillde en half salamin majs, steg larmet till sin höjd. Den vilda svinslagtaren grep i raseri till den blodiga knifven, som han hållit med tänderna, ech svängde den under vilda hoteiser. Det blodiga kadavret vid hans fötter, hans gnistrande ögon och blodiga händer läto vänta en förskräcklig scea, då hjelten midt under högsta oradan helt lugn böjde sig ned och omtänksamt afskar de fyra svinfötterna, dem han lade på glöden för att stekas. Den nakna pojken hade imedlertid roat sig med att plåcka en lefvande höna, som med sitt språng och sina skri ökade oväsendet; på min förbön skar man ändtligen till alla närvarandes löje halsen af det plågade djuret. Jag sett härunder på iägsta platsen intill elestaden, såsom den förnämsta, emedan man der minst plågas af röken, och mottog månget bravo af sällskapet, som beständigt kallade mig excellens, och ansåg mig än för en prins, än för en gesandt från de båda kejserliga hofven. Hr H. hade funnit för godt att under hela resan kalla mig för mouseigneur och sig sjelf för min kammartjenare. Andtligen var middagen färdig och jag fann den till min stora förundran förträfflig. Då vi om morgonen stigit till häst, hade jag tagit för gilvet att vi inom en qvarts timme skulle hafva lemnat gränsen för all civilisation; men att jag bedragit mig, bevitinade det goda bemötande vi här rönte. Här i dessa berg, midt ibland de oförskräckta Baskerne, kunde Zumalacarregui, lik en annan Hofer, länge hålla sig mot de från alla sidor ansättande; Christino och ehuru ofta slagen, alltid finna tills; understöd. Leyta hade en gång under kriget blifvit intaget af Christinos och till en del uppbrändt. (Fortsättn. följer.) etter STU TNT ne ARR