ganska förnuftiga, och ådagalägga att det skett i en redlig afsigt, yrkat, att åtgärder i detta afseende (nemligen till befästningen) längesedan bordt vidtagas. Hvilket angenämt ljud måste icke deita hafva varit i vederhörandes öron. Det är alldeles som när Minerva ibland bouderar de styrande för det de icke nog begagna sin makt. Hvad hafven J väl, skall det ministeiella kotteriet nu svara — att invända, vär sjelfva den aktningsvärda delea af oppositionen klandrat Reg. för det den icke nog skyndat sig? Hvad var då att göra? Är det icke bättre att taga hvad som finnes på för hand, 300,000 på en gång, än att gräla i flera veckor och skrifva prepositioner omet: par hundra tusen till Siänderna, som 1 alla fall icke kunna undgå att nästa riksdag lemna ett nytt kreditiv. Det värsta man kan utsätta sig för, vore 106 eller 107 paragrafen, och dermed kommer man, som erfarenheten visat, nog till rätta. I alla händelser kan man vara fullkomigt öfvertygad, att aspiranter till rådgifvareplatserna ej skola komma att felas. Den ifrågavarande ledande artikeln i Statsidningen påkallar serskildt en närmare granskning och ger oss anledning att komma tillbaka ill ämnet. Det Kong! brefvets original kom i går till Uiksgäldskontoret, och kommer först i morgon tt öppnas af Riksgäldsfullmäktige. nn