Aftonbladet – 13 mars 1838, sida 2

Statstidningen, som ior 1 iordags olverraskade sina läsare med de stora nominationerne till utrikes ministers-, ett statsråds. och hofkanslers-embetenas besättande, gat allmänheten i går afton en annan surpris,hvilken var ännu långt större, både i anseende till ämnet och derföre att den icke varit så väntad som de föregående, nemligen att regeringen i konseljen näst före den sista beslutat lyfta det s. k. mindre kreditivet till bestridande af kostnader för utomordentliga åtgärder till rikets försvar, hvarom ett af Hr Statssekreteraren och presidenten Skogman kontrasigneradt bref aflåtits till Herrar Fullmöktige i Riksgälds kontoret, hvilket befinnes af följande lydelse: CARL JOHAN etc. etc. Wir ynnest etc. Som Wi, efter inhemtande af hela Stats-Rådets tankar, på sätt dess protokolls-utdrag utvisar, som genom Stats-Sekreteraren för Handelsoch Finans-Årenderna Eder meddelas, funnit öundgängligen nödigt att, till bestridande af kostnader för utomordentliga åtgärder till Rikets försvar lyfta den del af det, jemlikt 63 . i Regeringsformen, anvista mindre kreditivet, som för sådant ändamål är afsedd; så gifve WI det Eder härmed i Nåder tillkänna, med förstindigande, att beloppet, Femhundrade Tuscende Riksdaler, under detta och nästa år, i mån af behofvet, utbetala, uppå requisitioner af Wårt och Rikets Stats-Kontor, som derom erhåller Wåra Nådiga befallningar. Wi befalle etc. Stockholms Slott den 2 Mars 1838. CARL JOHAN. C. D. Skogman. Det finnes icke gerna mer än ett sätt att förklara anledningen till det utomordentliga steg, Regeringen tagit genom ofvanstående beslut; nemligen att osktadt det skenbara lugp, som öfverallt synes råda, och den lifliga vänskap med den östra grannen, hvarom det i sommar förväntade förnäma besöket tycks bära ytterligare vittnesbörd, någon alldeles oväntad tillstöt måtte hafva inträffat i den politiska ställningen, något grummel i kabinetterna uppstått, som påkallat behofvet af en serskild ansträngning; ty att såsom någre förmena, de tillämnade anstalterna till ryska thronföljarens emottagande och behofvet af penningar härtill skulle hafva någon del deri, är alltför osannolikt för att kunna antagas. Dylika höflighetsbetygelser, som dynastierna göra hvarandra genom personliga besök, röra ganska litet folkens och de skattdragandes intressen, och för öfrigt har det kongliga huset sjelf utan tvifvel tillräcklig både vilja och förmåga, att på ett värdigt sätt göra les honneurs ef egna medel, utan att dertill behöfva något utomordentligt bistånd af folket. Hvad är det då som verkligen kan hafva inträffat så utomordentligt i den politiska ställningen? Se der en sak hvarom vi bekänna oss lika okunnige, som sannolikt pluraliteten af våra läsare, och som kanske vår Herre allena känner. Hvad deremot ingen är okunnig om, det är, att Regeringsformens stiftare visserligen icke hafva åsyftat, att kreditiverna skulle användas till sådana långvarigare arbeten, af hvilka både behofvet. och kostnaderna kunna i tillräcklig tid förutses, för att underkasia nationens representanter prö!fningen deraf eller ens för några andra utgifter än dem, som af utomordentliga omständigheter påkallas; och hvad de troligen allraminst hade afsett, är att de skulle komma i fråga för sådana fall, då Ständerce sjelfve pröfvat frågan derom men afslagit utgiftea. Imedlertid angifves det uti en artikel som influtit i gårdagens Statstidning, för att mjuka upp den tilläfventyrs gensträfviga opiniomen och förminska något af imtrycket derpå, ganska tydligt, att det verkligen är till hufvudstadens befästande, som dessa medel äro ämnade, ehuru Ständeina vid sista riksdag icke funno det då af nödvändigheten påkalladt; och när allt kommer omkriog, så torde man, för den nu skedda tilldragelsen, till en icke ringa del hafva att tacka en fraktion af sjelfva oppositionspressen. Författaren af skriften Stå lningar och förhållanden har nemligen i ett af dessa raptus af patriotisk Ryssbäfvan, hvaraf han icke sällan anfäktas, och som vid 1829 års Riksdag kostade landet de bekanta 70,000 Riksdalerna, hvilka sedan fastnat vid budgeten, i sitt första bref på ett ganska skarpt sätt attakerat Regeringen, för det den icke gjort illräckligt för Stockholms befästande, under det