Aftonbladet – 13 mars 1838, sida 2

Det torde för visso kunna antagas, att ingen ting på år och dag väckt mera lifliga känslor af öfverraskning och glädje inom hofvet och dess salonger, eller på samhällets höjder, som man säger, än den i vårt sista lördagsblad omtalade underrättelsen om H. K. H. Storfursten ryske tronföljaren Cesarewitschs? tillämnade hitkomst denna sommar. Också kunde sjelfva den ellvarsamma Statstidningen icke hålla sig, utan skyndade nyssnämnde dag att officiellt förkunna detta vederqvickande budskap för svenska allmänheten. — Sällan är Likväl någon glädje utan sin malört. Till dessa les peits malheurs du bonheur hörer i närvarande fall den försäkran Statstidningen för någon tid sedan gaf, att, i anssende till den svåra foderbristen och det dyra priset på lifsförnödenheter, inga trupper af indelta armeen denna sommar komma att sammandragas till något större öfningsläger på ladugårdsgärdet. Nu är det å den ena sidam bra hårdt att nödgas emottaga en så illuster gäst utan att hafva någon större militärisk revy att bjuda på, helst som detta utgjorde det hufvudsakliga divertissemanget vid let sista furstliga besöket af den yngre Kongl. amiljens anförvandter, fastän mest bestående af lamer (spektaklerna voro då redan upplösta ör sommaren), och det då naturligtvis skulle para bra förargligt att nödgas roa den unge miitäriske storfursten med bara dramatiska repreentationer och konserter. Men å den andra silan är det ty värr ej sannolikt, att priserne på lifsnedel och fourage betydligt falla innan sommaren ; ch efter den svåra nöd, som nu råder bland allmosen vid våra kuster och i alla aflägsnare landsbyglen, är det icke ens tänkbart att de en gång idtagna och kungjorda beslutet om vapenöflingarnes inställande skulle af en efteråt mträfad tillfällig anledning förändras. Något hvar r såledds verkligt nyfiken att se huru vederböande skola reda sig ur detta dilemma.