Aftonbladet – 19 februari 1838, sida 2

KR Mm ae ros 9, eg jer. — Sanzingen, aärligheten, välviljan kxunna ofta göra verkan, beröofvade skickligheten; ty nderas inneboende moraliska natur är eu stor, en gudomlig krait. Men do:as motsatser ogenstligon tott negativa, förstörande krafter, måste dock, om de skola fortlefva, söka sitt stöd i något posiuält. En sådan positivitet är Snillet, Talaugen mod alla! na arter och grader. Mon dessa saknas numera helt och hållet i största delen at Altonbladets artiklar, med undantag at hår och! der något burleskt grin, någon rå pöbelqvickhetn De machinationer och måvgahanda förtretlig-! På . . . i heter, som på den tiden förmådde Allehanda: att tro det allmänna bästa väl betjent med det språk det då förde, om dem vet förf. naturligtvis mmgenting. Derpå skall åter Aftonbladet fram och plikta för förmenta motsägelser mellan dess a tikel om. hänvgsjuka i landet och ena annan artikel af den. 13 Febr. förlidet år. I denna omkring ett år förut skrifca artikel hade neml. Aftoubladet yttrat att det icke trodde att folkets missbelåtenhet med sim materiella ställning just är större! j nu, än den var för tre, fzm eller 10 år sedan, och detta skulle mraturligtvis stå i skarp strid. med hvad som ett år sednare yttrades om folkets belåtenhet med sin moraliska eller politiska ställning! Förf. må tillse buru mycket denna belåtsnhet kunnat ökas af föregående årets tilldra-. gelser. Att författaren icke saknar sin lilla por-: tion ärlighet, ser man deraf, att han i de foljande geuom en omkastning af artiklaraes kronologiska ordning söker insinuera att Aftonbladet (den 13 Febr. 1837) deravouerat sina åsigter (den 15 Nov. samma år), af det skäl att H. E. den utomordentliga telangens och perukhistoriernes ofversättares tidning, Freja, äfven ivtagit eu artikel om missnöjet i landet. i An en gång och mycket bistrare än förut återkommer förf. till D. Allehanda med de redan ofvanför (n:o 37) citerade anfallen mot dess ärlighet och heder, och beskrifver sedan den rys-. liga stridens fortgång på foljande sätt: i I o striden fortgick imellertid imellan Aftonbladet och D. A. I trotts af allt hvad D. ÅA. nyligen predikat om otillbörligbeten att i tid och otid upprepa förat fattade lixa ieningan mot vissa persvner och! ,myndigheter, upprepade Aftosbladet mot myndigheten D. ÅA. sin hxa mecing om dess tumningar:i lika mycket i tid som otid, som D. A. sjelt sina: fixa meniogam mot BE. Brahos, (2) Justitio-Cansleron ! ce, äc. D. A. uppträdde då åter i November, med den uppsats om Styreisepressen i Sverige,:! som hufvucsikligen förauledt deuna skrift, och som, af många omisskänneliga inre kriterier belinnes vara ptillkommen at alldeles samma, anledning, somi den ryssnämnda långa föreläsningen om Publiciptetens ändamål, nemligen, for att, under skär nytslandet mut styrelsen och den såkallade styret; soprossen, kunna ge nägra sidohugg åt den varda kamiaten. Dervid inkaliedes åter till tjenstgöring! de gamla vackra grundsatserna: att pressen, för att, ,tillvinna sig det höga moraliska anseende som tillkommer den såsom eu moralisk anstalt at högsta vigt, icke borde utgöra ett flygtigt! lättsinnigt tidsfördrit (som A. B,), men en. nyttig och lärorik sysselsättning som D.A.); att man der icke borde finna anslagna vissa sym-j .pathier at harm, missnöje och förakt (sådavnaa som HD. A. aldrig anslår), men i stället en klart vtänkt, rättvist och lugnt genomförd under ,sokning af dt allmänna tillståndet, af sam,hällets brister och Styrelsens misstag, samt pmedlen att afhjolpa dv förra och 1å dö sodn are rättade (at det slag nemligen, som D. A. , meddelar och hvarat dess iörsta artikel tör i år lempnar ett bevis). D. A. erkände äfven oppositionspressens (vällörståendes A B:s) ofverdrit, mindre hyfsade ton och dåliga tendenser, vsamt nödvändigheten för densamma, att uti pförsta rummet förtjena och bibehålla all,mänhetens aktning för rättvisa, sann fosterlandskärlek, öppna och redliga afsigter. Ån mera: D. A. erkände, att Regeringen vinnehar en hög position i samhället, och pytt ade en sådan fruktan tör komprometterandet af denna oppositon, att det ur detta skäl, ogillede hennes tidnings ingående i debatpter med en hop — (kan man väl nyttja ett mera tförklenligt namn om sådana makter?) on hop vanskilta Tidnings-redaktionem, Och onnskilta Tidnings-redaktioner sedan!, När förf. härtill lagt några citationer ur vissa goda landsoristidningar, samt ur Minerva och Freja, om hvilkea sednare han säger, att den Picke är salaricrad, och medför en afgöran de auktoritet emedan den är lycklig nog att äga ag Allehandas bifall, och sedan han späckat deita med åtskilliga epiteter af ngamins, skoputsare, lakejer och halfvildar, så tycke: har sig stark nog att göra den slutsatsen, att det icke sår i någon styrelses magt i verlden att gifva anseende åt en sådan press och att Dagl. Allehanda mycket orätt debiter t Hof