Aftonbladet – 19 februari 1838, sida 2

med ,uaaga Oorc Helindia Manga Ulg, 0 CN förklarat vissa devousrade tidningar, skadliga för regeiingeas iniresse, hur han påstått att rege-: ringen icke kan folja nigot sysiem, att ingen mimnisteriell tidning behöfs eller är möjlig, att Statstidningen är bra och att den är däl:g, att. den oppositionella pressen förlorat all aktning och att den äger en stor och öfvervägande inflytelse, och slutligen hur han, som säger sig med snledning af Allehanda; uppmaning, vara kommen för att stifta frid, först upprepar allt hvad såväl nyssnämnd? som andra blad anfört mot Afionbladet, och sedau, på det ivgenting må blifva ogjordt, sjelf säger Allehanda suker, dem ingen acnen velat påpeka. Men hvad viil, hvad menar då denne styrelsens och det upplysta enväldetsn devouerad: riddare, som med löf i hjelmen , men slutet visiv inställer sig i oppositionslägre, såsom fredsmäklare, och uuder det han avhåller att få säga några orå om fredsprelimiuärerre, helt oförtänkt anfaller och på de ömmaste ställen sårar, just den kämpe, som inbjudit honom och hat den artigheten att nedfälla vindbron? T-oligen ingeasting vidare än a!t om möj!igt åter uppflamma de slocknande glöden, för att bakom branden försöka, om icke medelst svår reparation, kronans galev, Statstidningen, skulle kunna förvandlas till en qvasiministsriell tidning. At D. Allehandas påstående, att det stulle vara styrelsens första pligt att upprätthålla och stadga pressens anseende och att för densammai och dess orgarer ingifva aktning, tar sig författaren anledning att upprepa det, som han siger, hånulla, bitira, ohyfsa de, scurrila, burleska och ofta skymfande sp. åk? som skall hafva utmärkt oppositioospressen — men naturligtvis icke den servila — och verkat att nedsätta dess anseende. Sålunda går förf. tillbaka till den beryktade perukernas historia ofversatt, som han säger, ur en utländsk journal af en viss hög embetsman (är det muesligt?,, som under sia lifstid beständigt var ett foramål för oOppusilionspressens anfall.? Början af den tvist, som från denna den höga embetsmanneus) hors doeuvre , ledde sitt urspruvg beskiifver författaren på följaade sätt: Aulednivgen dertll gaf en insändare i D. A., som förklarat Aftonbladets inblaudning af en annan hög Herres löshår elier tour i sisa perukvdiatriver vhögst obehörig och innefattande så beskefflsade missbruk at trycktriheten, att de vätven hos dess vänner skulla skada henaes sak och publiciteten. När Red. at D. ÅA. anmälte detta insändarens thema. förklarade han sig tillika dela insändarens tanka, Nu var froden bruten. Aftonbladet riposterase, Dagligt Al lehanda fattade, som vanligt. eld. Beskylluingar för gemena och högst gemena insinnuationer, för angropp emot hedern, för f-natisk ilska, tör okynne, o. s. v., fyllde genast Allehandss spalter, och striden har allt sedan oupphörligt fortsatts. Sedan förf. sålunda förskaffat sig fri och öppen talan i allt kvad med snål:t gemenskap äge förebrår han Aftevbladet dess anspelning på det skelande i en viss föriattares politiska äsigter, dess missbruk af biskop af Vingards namn (ett missbruk som vi icke kunna eriara oss), det scurila skämtet med namnen Silfverbrand och Guldbrand, samt bruket af orden Vispig. hästlass , skoltkärrlass och göpnar? för att utmärka qvaliteten och q:-antiveten ar en viss skriitställares produkter. — Decefter börjar förfatiaren åter rifvai peruker, turer, löshår och eget hår och upplatar deri den slutsats att dessa (2?) redtakuoner omöjligen skulle kuana lemna ens en half af sina dyrbara spalter åt någon peruk — hur många numror och spalter peruk Statstidningea innehöll, nämner jörfattaren icke. Nu kommer åter turen till Allehanda, som skall hava visit sitt byfsade språk genom följande dels i sjellfva bladet dels i det rysliga bihanget intagna artiga tekningar af dess medarbetare 1 vingården. Vi skulie, (säger Allehanda), af en sådan tidning fordra stående artiklar för hrarje dag i Poliptik, Litteratur, Statshusnållning, Lagskipning, Veteuskap, c. Att, i stället, undfägna en stor publik med en hop ofversättsingar at åtskilliga illa valda uppsatser, tid.ningsgräl, hoprafsade utrikes-, polisoch andra små nyheter; att aldrig gifva sig mödan att fullständigt och lugnt undersdka och granska våra samhällsbrister; att endast tili fälligtvis eler eftvor andra, hafva något att säga pom Admicistrationens och Lanskipningens ång. . ms TIA hadamandet ar slilmängna tilldravcaAl.