Aftonbladet – 19 februari 1838, sida 2

Bö nn IM MMM VOM till den hyfsade ton och de goda tendenser, som en sådan (miristeriell), direkt och skarpt polemiserande tiduing skulla framkalla hos vår oppositionella press, blott se huru den, under ett alldeles motsatt förhållande å Sta:stidningens sida, dagligen antal.er den, oftast åpropos af ingenting, eller åtminstone af det obetydligaste trycktel (allt under det knappt någon dag går förbi, då icke angriparne sjelfva göra sig skyidiga till många sådana), med hvilI ken obändig ilska D, ÅA. och Attonbladet, som lösI släppta vilddjur, kasta sig öfver den, i anledning af hvarje obetydligt Berigtigande af deras orätta I framställningar, äfven då det inskränkes till en blott Ifiktisk tillrattavisning och sakncr allt utseceudse af I polemik, allt som kan i ringasto mån berättiga till iden ohyfsade ton som bepagsas. Skulls man ytterligare tvifla derpå, behöfver man t. ex blott påminna sig, huru Statstidn. för någon tid sedan tilltygades blott derföre, att den vågat blind dagens i nyheter, och utan alla slags reilexioner, intaga underrättelsen, att en samma dag sammanträdd jury afkunnat ett fallande domslut emot Altonbl:dets ansvarige utgifvsre; hura den framkallade ett hättigt skrik från den oppositionella pressen, — som troligen haft till följd, att den rädda elier fega Statstidn. (som denna press sjelf kallar denj numera ej i vågar berätta ens ex indragning, förrän den redan ( långt förut stått i de andra tidniagarna, och äfven då i framsmygt i något oblat af andra nyhetor. I Förf. lärer säkert varit frånvarande, då Statstidniogen utförde den bragd, hvarom han sist talar: vi utbedja oss derföre läsarens benägna tålamod för en liten ericran om besagde bragd. Statstidningen, som länge måst af oppositionella tidningarne agaceras, innan den ens kunde förmås att meddela vissa sedermera till stående artiklar förvandlade små nyheter för dagen, befattade sig allsicke med refererandet af rättegångsmål. Nu fälldes ansvarige utgifvaren af Aftoubladet för den der öfversättningen af en utländsk tidaingsartikel, och se då fick Statstidningen icke blott målföre, utan derjemte en påpasslighet, som den aldrig hvarken förr eller sednare visat. Juryns beslut ech käimnersrättens uslag refererades ofördröjligen, och hofrättens utslag samma dag beslutet fattades. Var icke deita ett serdeles bevis för Statstidning:ns eller dess styrelses hjertelag, då den hksom gruggande händerna af glädje, officielt, om vi ej missminna oss, tycktes utropa: se nu hafva vi äodtligen en rättegåvg att berätta och en utgång derpå, som skall väcka förvåning. Vi hafve fått ansvarige utgifvaren af Aftonbladet dömd ti!l fastning för en sak, hvars straffbarhet allmänheten icke ens anat! Juryu har fällt honom, kämnersrälten måste döma honom, och hofrätden skärpte domen! Hör ni, vi hafva våra vänner i den kongl. rätten! . . . Och på denna det officiella bladets verkligt storsinnade handliog kuode Aftonblådet ej fästa sina läsares uppmärksamhet, utan att liknas vid ett lössläppt vilddjur! Behagade förf. genom Statstidningen upplysa, om nämnde tidning ens visat så mycket förstånd, att hon efteråt för konseqvensens skull l ordentligt redogjort för de öfriga tryckfrihetsI målen, tör att icke gifva sig till pris åt allmänhetens åtlöjöfver den ömkliga skadeglädjen att få se en tidningsredaktör i häkte. Vi vete för ofrigt ganska väl hvad som var orsaken, att Statstidniogens bud måste springa för att få in dennå nyhet samma dag, men det hör till de saker, som ej nämnas i tryck. Efter nyssnämuds klagan är förf. straxt tillreds med klagomål, för det Aftenbladet behagat kalfatra Statstiduvingens syftning uti en artikel om ,verkan af nedtiyckta priser på nödvändighetsvaror,, ehuru Aftonbladet sjelf förmenas hafva kommit till alldeles samma resultat, som bemålde tidning. Skulle någon göra sig den mödan att jemnaföra nämnde artiklar, Statstidningens för den 6 Oktober och Aftonbladets för d. 16 Nov. sistl. år, så skall han finna, att Statstidningens artikel var riktad mot låga priser och utgick fråa det grundliga skäl, att dessa gåfvo arbetaren för mycket alt lefva af och sålunda förstörde arbetshågen; men att Aftonbladets artikel deremot, jemte det den sökte utreda begreppet om höga och låga priser och deras verkningar, var riktad emot de höga priserna, derest icke dessa uttryckte ett högt salarium för den arbetande, hvarföre ock Aftonbl. tvert emot Statstidningen yrkade, att för arbetshågen, eller hågen att forvärfvs, ett måttligt, d. v. s. ett af de olika arbetskrafternas värden, ej af lust att sätta arbetarn på förknappning, beroende pris på lifsmedel var det bästa ). Och hvarföre os ) Mao skulle med Statstidningenrs grund för priserne, eller nödvändigheten att inskränka qvantum af srbetarns uppehälle eller förvärf,