Aftonbladet – 2 februari 1838, sida 2

dd vo re Argus, vid:ört detta problem, men aldrig funnit skäl att framkomma med dess slutliga lösning. Då vi hvarken hafve utrymme nog, eller anse oss tillständigt alt aftrycka hela förf:s upps sats, kunne vi likväl icke lemna obemäldt, att ban uti den första afdelningen på ett högst intressant sätt till en början redan afhandlat sjelfva lärav om motsatserna,, och viinfora här ett stycke af denna afnandliog: Och genom denna medvetenhet af pligt och tillräknande, genom denna upphöjelse sf det blinda, sinuligt-förståndiga medvetandet till föruufigt medvetande, är det som individen först blir verkligen till för sig sjelf, och inom sig, såsom förnuftig varelse, erhåller en fast och oförgänglig m-delpunkt, vet sig sjelf som ändamål, eller äger sig sj.lf och blir ett Jag, samt vinner för sig absolut värd: och betydelse. Men i denna iadividens medvetenhet af en absolut betydelse för sig, och uti samma föreställning, hvarigenom den vet sig sjelf såsom ändamål, såsom sig sjelf ägande och Jag, ligger äfven medvetandet och förestial!ningen om ett absolut värde för andra samt en ovilkorlig fordran att ock af dem behandlas som ändamål och icke som medel, som person och icke som ting, eller, med andra ord, att också af dem erkännas och aktas såsom ägande sig sjelf, såsom Jag, d. v. s. såsom fri. Ty individen kan icke komma till medvetande af sig sjelf såsom förnuftigt väsende, eller såsom person och Jag, utan att i samma tanke äfven förena föreställningen om andra personer, andra Jag, och urskilja dem från sig och sig från dem; eller utan att med medvetandet af sin frihet också nödvändigt förknippa föreställnivgen om andras frihet. B-greppet: snitt vill säga: ickeditt, icke-hans, icke någon annans; det innehåller oskiljaktigt begreppet om andra och andras uteslutande, eller begreppet: dit, hans 0. S. Vv. samt n-gationen af detta begrepp, eller ickeditt, icke-hans o. s. v. och uta. denna föreställning om andras uteslutande, utan denna negation af ditt, hans o. s. v., kan begreppet: snitt alldeles icke tänkas; det är just resultatet af denna negation. Men begreppet: ditt är på samma sätt sjelft en negation, och, omvändt, just negationen af mitt och hans, eller icke-mitt, icke hans; och den negation, eller negaticnen af dut, hvaraf mitt var resultatet, är sål:des ingenting annat än ncgalionen at icke-mitt eller just negationen af den negation hvarmed begreppet: mitt var förknippadt, h. e. upphäfvandet af negationen och återkommandet af begreppet af denua dubblajnegation. Likaså är ock begreppet: ditt resultatet af en sådan tvåfaldig negation; ditt inne nehåller negationen: icke-miltt, ick.-hans o. s. v., men mitt är åier icke-ditt, och hans likaså icke-ditt, och negationen är således upphäfvande eller negation af negationen, hvarigenom begreppet: ditt återkommer. Utal enahanda dubbla negationsprocess är ock begreppet: hans resulta:et. 5å oupplösligt förknippade, så oskiljvktigt förenade äro dessa begrepp. Änskönt hvarannan uteslutande och absolut motsatta, innehålla de likväl och förutsätta hvarandra vexelvis i oändlighet. Hvart och ett af dem leder senom en nödvändig negation till de avdra, men senom den negation, som äfven innehålles uti dessa, återkommer det till sig sjelft. Men lika oskiljsktigt förenade, eburu negationer at hvarandra amt hvarannan motsatta och uteslutande, äro ock vegreppen: Jag, Du och Han, emellan dessa egrepp är förhållandet alldeles enahanda som mellan begreppen: mitt, ditt och hans. Jag r till för mig såsom milt Jag, derigenom att ag vet mig icke vara något annat Jag, ickeJu (d. v. s. icke-ditt Jag) icke-fHan (ickeans Jag), eller blott derigenom att jag vet mig uteslutande vara den Jag är och negationen af narje annat Jag. Men Du, eler ditt Jag, ch Han eller hans Jag, äro omvändt på samna sätt negationer af mitt Jag, eller icke-mitt ag, och den negation, som var förknippad ned föreställningen af mitt Jag och hvarigenom ag blifver till för mig sjelf, är således i sjelfva erket en tvåfaldig negation och uppbäfvandet f första negationen. Och lika beskaffadt är ät en förhållandet med begreppen: Du och Han. Jen medvetandets handling, igenom hvilken det örut, såsom hos barnet och djuret, blott sinnAa fem 29 Ko As dvetandet hr uvAÄr hö: 3Ja a: