jaget från sig skiljer och utesluter, men såson äfven ändamål, sig sjelfva ägande, frie och Jag lika med det sjeift, och med samma ovilkorliga anspråk som det sjelft, att också såsom sådana erkannas, aktas och behandlas. Ty, likasom individen, såsom sjelf ändamål och Jag, i medvetenheten håraf och af sin inre frihet, eller af tillräknande och pligt, å ena sidan ej allenast fordrar och måste fordra utaf andra, att de icke skola tillåta sig någon handling, hvarigenom hans egenskap upphäfves, att vara ändamäl och tillhöra sig sjelf, emedan detta låtande å deras sida, eller den yttre friheten å hans, är för honom ett absolut nödvåndigt vilkor för pligtbudets och den inre frihetens verkliggörande, utan å andra sidan äfven måste fordra, att de skola erkänna hans fordran såsom sin skyldighet, — likaså och af enahanda gruad tillägger han nödvändigt, isamma föreställning andra tankas (?) såsom också ändamål och jag, omvändt dem äfven enahanda fordran emot sig tillbaka samt erkänner deras fordran såsom sin skyldighet. Härigenom blir fordran å ena sidan åtföljd af skyldighet, motsvarad af skyldighet på den andra, åtföljd af fordran, och omvändt; samt begge, så fordran som skyldighet, å hvardera sidan och omsesidigt, blifva betingade af hvarannan, så att skyldigheiens 1cke-erkännande eller icke-uppfyllande, å någondera sidan, äfven nödvändigt betager motsvarande fordran på samma sida sin giltighet, samt derigenom också uppbhäfver skyldigheten på den moisatta.n Vi äre öfvertygade, att lisaren, efter inhemtardet häraf, skall instämma med oss i den tankan, att ännu aldrig någon med mera gruadlighet, djupsinnighet och obestridlig tydlighet uiredt de vigtiga logiska sanningarna, alt Jag icke är Du, atv Du icke är Jag, och att Han är hvarken Du eller Jag; likasom att det är precist samma logiska skillvad emellan Jag, Du, Han, som emellan mitt, ditt, hans, eller att Jaget mågonsin förr blifvit till så komplett evidens deduceradt,. Vi måste också derföre åätertaga våt föra omdöme, att tankar, sådana som dessa, stå 1 de flesta, ja! vi skulle kn:ppt tro, att de fionas så utförda i något enda filosofiskt komprndium , och kunne icke annat än lyckönska författaren, samt uppmuntra honom att fortfara i utredningen af ämnets öfriga delar med lika skarpsinnighet. Ingenting skulle för oss vara mera angenämt, än om vi derigenom slutligen funne oss öfvertygade, att den absoluta föreningspunkten, verklig-.n blifvit af honom upptäckt.