Aftonbladet – 1 februari 1838, sida 1

kad er UP EP vv I -—-— AS OP EE Och behöfde aldrig vänta derpa, så att det måhanda icke är möjligt att uppge ett tillfällz , då han blifvit svarslös. — Doktrinärerne, som tagit ho nom i sia sold, hafva föga aktat honom. Så vänligt de ock ströko honom med handen på ryggen, för att smickra honom, så mycket fruktade de dock hans snedsprång och hans oförmodade klösande; aldrig läto de honom få sätta sig på soffan, utan höllo henom alltid på eu visst afstånd. De ansågo honom alltid såsom en menniska utan konseqvens och grundsatser, som väl var förbunden med dem genom solidarisk ansvarighet för samma politiska synder, men icke stod på höjden af deras doktriu, och hvars rock, ehuru väl borstad den ock kunde vara, likväl alltid, i ett eller annat veck hade qver vissa spår af revolutiorär smuts. Herr Thiers å sin sida bar med otålighet deras stolta ok. Han vred och vände och böjde sig för dem, men blott för att lura dem. Förborgad i sitt underjordiska be, gräfd2s han på deras fall Med händer och fö:ter arbetade han under de ras stolta byggnad. Han var ministerens mullvad. Hr Thiers — jag måste ju likväl berömma honom — hade såsom minister gjort märkvärdiga framsteg i religionen. Vid hofvet och i tribunen talade han om ingenting heldre, än om Gud och hans englar, om den heliga kyrkan, om himlens välsignelse, försynens un der och hemligheter, uppenbarade i politiken. Detta var i en sådan mun blott ett annat slags blasfemi. Filosoferne från gatan Grenelle knä-Iföllo andäktigt på mattor virkade med guld och purpur; atboismen hade blifvit bigott. För öfrigt är Hr Thiers, om icke just något helgon, dock ingen elak menniska. Han har icke kraft, hvarken att älska eller att hata. Man kan drif va honom till excesser; men åt sig sjelf lemnad skall han ej begå några. Ar han lättsin(nig till karskteren, cynisk i sitt tal, så har han för dessa fel att tacka sin dåliga uppfostran. Hvar skulle han väl också hafva lärt sig goda Iseder och att uppföra sig väl? Men han gör icke det onda för det ondas skull. Jag anser I honom i botten icke heller för sniken efter penningar; det är mitt falla allvar, och det forI dras nästan mod att säga det. Jag trodde länI ge sjelf motsatsen. — Jag måste slutligen tillI stå, att Hr Thiers icke uran värdighet nedlagt sin portfölj, och att han och Hr Guizot, då de lemnade makten, ej följde de der lumpna menniskornas exemp:l, som Pour ne pas rentrer au logis les mains nettles H I Auraient du buvetier emportå les serviettes. Med ett ord, jag anser Hr Thiers, jag upp-! a a . I repar det ännu en gång, för en menniska afj underbar anda, för en ande med stor rikedom på utvägar, med smidighet i former, klarhet, takt, finhet ech tillika med en naturlighet, hvilken behagar så mycket mera, ju mera den sticker jaf emot tribunens äresjuka praktexemplar. Men, derjemte, hvilken tillgjordhet att alltid tala om Isin redlighet! hvilken förfärlig, afskyvärd ironi, latt prisa sin trohet emot Julirevolutionen, han, beundrare, som hänger sig fast vid svansen af len quasi-legitimistisk majoritet! han, som, utgången ur folkets leder, nu spelar aristokrat och talar för pärskapets ärftlighet! han, republikanpern Dantons loftalare, som kastade sig ned på båda I knäna, för att leka med sin konuvgs skospänInen, och, som gjorde sig till intim förtrogen för garderobens små hemhgheter! han, som merj än någon anvan bordt blifva tribunens man och) som en tid icke sysselsatte sig ifrigare med någonting ån med cen misstänkta förvaltningen a!; nm så grymt förrådt henne! han, konventets de hemliga fonderna och med telegrafen! — E-: mellan Thiers och Guzot ligger en verld. Den ene böjlig, den andre med styf nacke — denl. fförre genom sina ungdomsminnen alltid återj Idragen emot venstra sidan — den sednare, med -THegitimismen alltid i kroppen, dragen tillbaka till Iden högra. Förenade med hvarandra genom fruktan, i det ögonblick de befarade att Julirevolutionens byte skulle gå dem ur händerne — efter segren skilda åt genom lystnaden efedetta byte, kunde de icke taga hvarandra i han-. den, utaa att de pressade ut blodet till naglar-) Ina, och deras kyssar, gina, i den öppna dttribunen , voro Judaskyssar, förräderioch ij döds-kyssar. — Så måste dessa oskiljaktiga SÅ vänner dock slutligen skiljas från hvarandra! ÅL sanning, antipatien emellan dem låg mera i