Aftonbladet – 1 februari 1838, sida 1

HeStällvelgarutclh 1 Upsadla Salla (3ag:r OCH hu. THIERS. (Teknad af Cormenin i hans broschyr on de parlamentariske Talarne i Frankrike.) (Slut från gårdagsbl.) Har ni händelsevis sett Hr Thiers i kammarens byråer? Hsr ni der beundrat deane lysande oeh skarpsinnige andes ressurser? Hr Thier: stred emot Hr de Salvandy i den Spanska frågån. Det var dena liflige, lätte tjurfäktaren emo! en kolossal, tung oxe. Hr de Savamdy, tung! påpackad och lastad, svettades och frustade under sina argumenter. Hr Thiers svångde sit vapen kring hufvud och länder, och gaf honoir hundrade sår. Slutligen fattade han honom vis ho:nen, och slog honom omkull på banan, til åskådarnes stora löje. Då Hr Thiers märker, att hans tal mattat och att man börjar gäspa, vänder han sig oförmodadt emot högra sidan, som ingenting miodre väntade än ett sådant anfall, och sätter, för att åter uppvärma sina åhörare, henne på bröstet några i reserv hållna fraser om segern vid Jemappes och den tref.rgade fanan. Denna quasi-revolutionära tirad förfelar aldrig sin verkan, och männen med sablarne klappa händer åt talaren, som återigen raskt sätter sig upp i sadeln. Hans falsettstäm ma sjunker och blir vek och gråten står honom i halsen, då han tslar om sin konung, om sin konungs dygder!. . . Han har så mycken talang och så mycken flyktighet, så många oratoriska hjelpkällor och regeringskonster jem te så mycken obetämksamhet, att man nä-tan har lika svirt att undvara honom, som att begagna honom. Han är en hjelp, som alltid blir tiil hinder. I dag satt åsido, i morgon åter kommen till affårerne, skall han då och då kunna föra befälet öfver den parlamentariska armen; men han skall aldrig föra sina bestämda soldater såsom Guizot och Odilon-Barroti, ty man kan icke känna honom, hvarken på formen af hans tält, hvilket han uppslår än här än der, ej heller på färgen af hans fana, som har en liten bit rödt, en liten bit blått och en liten bit hvitt, men hvarken är röd, blå eller hvit. Jag hade misstagit mig — och hvem hade väl ej der begått ett misstag? — då jag sade, att Hr Thiers, 1 trots af sin talang, aldrig skuile himne till statens högsta embete, emedan deg felades honom aktning och anseende i det allwäcna. Anseende och allmär aktnmg vinna; gom hög rättskaffenhet, såsom hos Dupont de PEure; genom en politisk karaktär, som aldrig tirnekat s:g, såsom hos general Lafayette; genem en ofantlig förmögeuhet, förvärfvad genom ihärdigt arbete, såsom hos Casimir Penrier; genom länge öfvad frikostighet och furstligt ädelmod, såsom hos Lafitte; genom hög värdighet, och såsom fördomarne i våra seder nu en gång äro beskaffade, genom hög börd, såsom hos hertigen af Broglie; genom militärisk lydnad, segrars glans och de genom ett ärofullt svärd gjorda tjenster, såsom hos marskalk Gerard; genom stora anor eller personlig värdighet, såsom hos grefve Moi; genom en hedrande och anspiåkslös lefnad, säsom hos Royer Collard ; ofta äfven genom behaget i sättet att vara och den slipade smidigheien i språket, såsom hos furst Talleyrand, och deuna sednare egenskap är icke att förakta i ett land, der den oföränderliga tankan skickar sina befallningar till kabinettet, och ministrarne nästan blott äro expeditionskarlar och skrifvare. Nå väl! på hvilken af alla dessa slags aktning och anseende kunde väl Thiers göra anspråk? Vi skulle komma :; förlägenhet för alt såga det, och till och med han sjelf. Och likväl var Hr Thiers förste minister, fastän det felades honom allt anseende, och, hvad som är ännu underbarare, han föl i onåd utan att, till förlustelse för sultaninvorna, blifva skickad som amdassadör till storturken. Hr Thiers var på sin tid slotttets mes höilise tienare. Han mottogs dess förtraende.