Aftonbladet – 1 februari 1838, sida 1

förr limpat sig efter Thiers, än denne efter Gnizot. Vi få nu se, hvilkendcera ef dessa håda stats-slagskömpar, som slår den andre tilt marken. Ädla boxning! — TI sista sessionen lofversde Hr Thiers emellan Scylla och Cbharyhdis med otrolig skicklighet, undvikande venstra sidsn, utan att styra åt den högra. Man märkte mycket väl, att han nyss kommit frön utiikes ministören. Hans tal, på det sorgfälligaste utarbetadt och lärdt utantill, liksom vore det improviseradt, är ett litet mästerstycke för dem, som fiska efter portföljer. Han låter den dynastiska oppositionen med så smekande välvilja känna värdet af sin nya allians; han försäkrar Hr Mole i förbigående, att han kan räkna på bans nådiga beskydd, och han trycker Guizot till marken med hånet öfver hans nederlag, mer allt detta sker med smygande steg, med beslöjade ord. För folk, som hafva goda öron, skulle detta betyda, att hvartdera af de båda partierna vore ailför lyckligt, om det åter finge honom in i sina leder. Men såsom en alltför osäker bundsförvandt för den ene, och en alltför py allierad för den andre, är Hr Thiers icke nog revolutionär för oppositionen , icke nog rojalistisk för doktrinärerne. — Ack! Juli-revolutionen skall en gång rigta en förfärig anklagelse emot dessa slags menniskor. Hon skall ropa åt dem: Jag hade intentivg att väna af dem, som följt det störtade konungadömet dl Gent. Men J, Juli-folk, som jag drog fram ir det förborgade, som jag tog vid handen och örde uppför det ena trappsteget efter det anIra, ända till maktens spets, hvad hafven J jort för min ära ?, — —