Aftonbladet – 30 januari 1838, sida 1

ke voterande Frankrike. (En röst: det finn: Iblott ett Frankrikeb). Det vore ej dess skull om valmans-korpsen icke utgjorde Frankiike. Mikval hade äfven den visat moderation, ty de hade endast behöfts ett steg till, för att göra Hi Odilon Barrot till konselj-president. Bland de följande talarne var det egentliger IHr Jaubert, som mest ådrog sig uppmärksamheten. Han hade begärt ordet, just då ministern för inrikes ärenderna uppsteg i tribunen. Denne förklarade, att han skulle afstå den å honom, om han ville afhålla sig från personligheter. Som likväl Hr Jaubert ingenting ville lofva, behöll ministern ordet och utgöt sig j de vanliga klagovisorna öfver oppositionen, som endast sökte förnya alla gamla söndringar. Amnestien hade icke varit den äldre politikens graf, ty utan den sednare skulle den förra icke varit möjlig. Huru litet de förre ministrarne hyllat ett system af hårdhet, bevisade den omständigheten, att 12 af juryn fällda dödsdomar icke blifvit verkställda, och att schavotten endast blifvit upprest för mördare. Ministrarne hade alltid velat mildhet och nåd, de nuvarande kanhända i större skala än de förra; men till en koncession, i anseende till grundsatserna, skulle de på intet vilkor låta förmå sig. Hr Jaubert fick nu, sedan ministern lyckligen slutat, omsider ordet och förklarade, att han som god medborgare ville understöcja regeringen och, i anseende till den Algierska frågan, icke hålla sig till oppositionen. Han hade förlidet år väl understödt apanage-lagen, men ändrat sina åsigter sedan han lärt känna folkets. Presidenten hade ju sjelf ändrat sin mening i detta fall, sedan han förut utgifvit en skrift, till förmån för spanagerna. Hans (talarens) nu varande åsigter hade väl icke alla hans första känslors ungdomsfriskhet, men hvilade på landets väl förstådda intressen. Hans tal röjde med ett ord ett förbund emellan doktrinärerne och ministeren, som troligen icke tillvägabragts, utan not bestämda vilkor, oeh gjorde derföre stort uppseende. På ett förslag af Hr Salverte, till förmån för de kontumacierade, svarade sigill-bevararen, att hvarje enskild endast behöfde vända sig tillministeren, för att bli delaktig af amnestien, hvarefter första paragrafen antogs. Enligt nyaste underrättelser uppehöll sig Achmet Bey endast på två dagsresors afstånd från Konstantineh och afvaktade sin fordna hufvudstads utrymmande (?). Gamla rykten upplifvas, angående hertigens af Nemours föormälning med en prinsessa at Sondershausen. Det berättas, att H. M. Fransmännens konung kommit så i gunst hos Påfven, att en högtidlig messa skall i Lateran-kyrkan hållas för hans och Frankrikes väl. Såsom Trås chretiens och kyrkans förstfödde söner hafva de franska konungarne af gammalt stått som hedersledamöter på den hel. Johannis af Lateran lista. Ludvig Filip har låtit inskrifva sig på listan. Tyskland. I Hessiska ständernas sammankomst d. 6 d:s föreslog vice presidenten, att ständerna skulle anhålla hos regeringen, att densamma ville imkorama till ständerna med begäran om de anslag, som kunde erfordras för att vid landets universitet eller 1 statens tjenst på något annat sätt fästa de båda från Göttingen tfördrifna professorerna, bröderuva Grimm, hvilka äro födda Hessare. Regeringen skulle försäkras om, att ständerna på förhand lemnade sitt bifall till hvad hon i detta afseende kunde äska. Denna p oposition antogs med betydande majoritet. Fursten af Schwartzburg-Sonderhausen har skrifvit till de. 7 fördrifne professorerne, innan de ännu ertöllo inbjudningar från andra håll, och bedt dem vara välkomna i hans lilla land, I i fall de der ville söka en fristad. Hen skall i brefvet hafva yttrat, att med de tänkesätt de ådagalagt, kunde de vara förvissade om att blif. va af honom och sawilige imvånarne i hans land emottagne med lika aktning och kärlek. I Königsberg har en subskription blifvit öppnad till förmån för de 7 professorerne. Afven England väcker Oraniestormästarens brutala uppförande emot dessa professorer en liflig iudigpation, Sabskriptionsiistor för dem hatva begynnt att också der i landet cirkulera, och ansenliga summor redan blifvit teknade. I Manee . ö . å . en