Aftonbladet – 30 januari 1838, sida 1

UTRIKES. Frankrike. Den allmänna debatten i deputerade-kammaren öfver adressen var hvarken lång eller a betydenhet. Diskussionerna af de serskilda paragraferna deremet öppnades af Hr Sade, son gillade den politik, hvarur amnestien härflutit men gaf ett sidohugg åt doktrinärerne, hvilkas chef velat stödja sig på hofvet, i stället för på majoriteten, och fordrade af ministrarne en bestämd förklaring af deras system. Detta tvang konselj-presidenten att uppträda. Han beklagade, att man ständigt förelade honom och hans kolleger frågor, som de redan besvarat. I stället för program, borde man nöja sig med fakta, och amnestien vore ett sådant tillräckligen tydligt. Dermed ville han likväl icke hafva sagt, att hon innehölle det förflutnas (den doktrinära politikens) fördömande, ty denna hade gjort de vigtigaste tjenster. För framtiden bestod kabinettets system i att icke regera mot det ena eller andra partiet, utan öfver alla partier. Att efter de förra årens strider lugna sinnena, mildra passionerna, bibehålla fred och ordning, detta vore ministrarnes system o. s. v. ee Zf.0:—-: NE! !!!!xy9y,FTfUTTTTTTTT en Den nye deputeraden Hr Martin från Strasburg ville, att de avklagade, som befunno sig in contumacia, skulle ioneslutas i amnestien, med hvilken han påstod, det ministrarnes afsigt icke varit, att kasta en slöja öfver det förflutna, utan endast göra en partiell nådebevisning. För öfrigt tillkom amnestiens utfärdande icke den verkställande makten allena, utan kam marenj borde fordra dess fullständiga utvecklng m, m. Man hade gjort sig, stora förhoppningar på nämnde talare; men denna hans debut rättfärdigade dem åtminstone icke. Hans föredrag vann föga bifall och hans amendement förkasta des. För att hjelpa saken, uppsteg Hr Garnier Paggs. Han undrade, att man kunde hysa något tvifvel om ministerens system. Det var ju samma minister, som förelagt de förkastade disjunetionsoch non revelations-lagarna, som måste återtaga apanage-lagen, och för sin deportationslag, som vore oförenlig med ens den lägsta bildningsgrad, blott funnit en ena rapportör, hvilken ännu satt på dess bänkar. Det vore svärt att framställa en noggrann skildring af regerings systemet, då Hr Guizot vore dess högra arm, och Thiers dess venstra. (Härvid inföll Hr Thiers: då fattas ministören båda armarne, — skratt). Tysta och undvikande svar vore hela systemet, men hvilket ej passade för en kammare Imed 150 nya deputerade. Det obestämda pro