Aftonbladet – 30 januari 1838, sida 1

Öragonstyrelsen i7 Göttingen skulle? upphöra -Imed det nya året, och trupperna återgå til sina I vanliga stationer, Antalet af studenter, som un der oroligheterne derstädes blefvo arresterade , dels af militären, dels af polisen, var så stort jatt de vanliga akademiska fangelserna ej räckte Itill att herbergera dem, utan de måste inspärras 11 sjelfva konsistorii rum. Då den bekante rättsläraren professor Hugo, i Göttingen, på nyåret började sina föreläsninIgar, höll han ett tal, som hade afseende på de -Isednaste uppträdena derstädes. Han uttalade si deri bestämdt emot den kraftfulles förfaranIde med de 7 Pprofessorerne, och berömde de Jtänkesätt, studenterna dervid ådagalagt. En Aachensk tidning innehåller en ganska märklig artikel om Böjern, Detta land,, heter det, har för ögonblicket ådragit sig uppmärkIsamhet genom sina administrativa förändringar, Ihvilkas grund är svår att utgrunda, men icke stort mindre genom sin journalistik, som fritt Ifår med gift och smuts öfverhölja stater, som dock äfvem höra till tyska förbundet, (förmodIligen menas Preussen, hvars regering angripes för den Cölnska saken). De angripna regeringarne synas anse det under sin värdighet att fästa någon uppmärksamhet vid dessa tidningars oväsende; men det är obegripligt, att i ett land med censur ett ultraspråk tåles, som hvarken franska eller engelska blad skulle tillåta sig.n I allmänhet! spökar den Vischeringska historien ännu starkt. Den erkebiskoplige kaplanen Michaelis blef pyårsdagen häktad i Minden och afförd till Magdeburg. Erkebiskopen sjelf lefver ganska indraget; men nästan all den Miinsterska adeln har besökt honom. Huru sanningsenligt förfarandet mot erkebiskopen skildras af kathelska presterskapet, i synnerhet i Belgien, synes af flera exempel. Sålunda hade t. ex. en kyrkoherde i en belgisk by från predikstolen ssgt sina åhörare, att prelaten hölls i ett undeijordiskt fängelse, sluten i kedjor. I anledning af Påfvens bekanta tal i Consistorium, har preussiska cklesiastik-ministern, Baron von Altenstein, till presidenten i Rhenprovinserne afgifvit en skrifvelse, hvaruti visas, attdet icke varit så helt med sanningsenligheten af de uppgifter, som vankats i Consistorium. — De källor,; hvarur Hans Helighet hemtat sina underrättelser, nemligen privatbref och tidningar, vore icke tillförlitliga; och Herr v. A. förundrar sig, att Påfven icke kunde afvakta säkra underrättelser. Tonen i brefvet är visserligen lugn, men skarp, och förråder harm öfver uraktlåtandet af den hofsamhet, som i sednare tider tillvunnit påfliga stolen aktning. Ministern ven Altenstein skall till Berlinska universitetets rektor hafva skrifvit, att det är otillbörligt, att professorerne derstädes öppnade subskriptioner för de sju Göttingske. Rektor skall hafva svarat, att såsom korps hade professorerna ingenting företagit; och som enskilda män kunde dem ej förbjudas att vilja bispringa olyckliga likar. En professor, tillika högre embetsman, har icke subskriberat, men enskildt tillsändt sin gamle vän Grimm ett understöd. Detta skall hafva blifvit illa ansedt vid hofvet. Ryssland. Ifrån Berlin skrifves rörande branden i kejserliga vinterpalatset i St. Petersburg, att de underrättelser, som ankommit till förstaämnde hu fvudstad, antyda, att elden på en gång urbrustit på flera ställen, Det talades derföre mycket om i Berlin, att elden varit anlagd. Man tyckes också hafva mycken anledning sluta till någonting sådant, af den omständigheten att, just under det slottet brann, eld äfven utbröt i galerhamnen på Wasilji-Ostrow. De uppgifier, man hittills sett i de ryska berättelserne om antalet af menniskolif, som gått förlorade vid branden, lära varit fullkomligt af samma beskaffenhet, som uppgifterne i de ryska krigsbuiletinerna vanligtvis äro i afseende på Ryssarnes förluster i drabbningar. I stället för 13 personer, som skulle hafva omkommit i lågorna, berättas nu från Berlin, att omkring etthundrade förlorat lifvet, då tak och bjelkverk störtade in. Förlusten genom branden uppskattas i penningar till öfver 10 millioner rubel. Polen. PResande — säger en Tysk ti ning — som komma från Warschau, veder ga på det bestamdaste ryktet att FurstPaskewitsch snart skulle blifva åierkallad, och ait värdigheten af vice