Aftonbladet – 25 januari 1838, sida 2

I 98 I anledning af den i detta blad förut införde artikeln: —Premier-löjtnanten Enemark och -l hans panegyrist, har redaktionen från insän,. daren i N:o 23 för förlidet år af det Elfte Aft toobladet fått emottaga exa uppsats af nära samma utförlighet, som premierlöjtnanten Enet marks egen förklaring, och åsyftande att vederlägga den ifrågavarande artikeln. Utom det, ; att vi icke kunna uttrötta läsaren med ett nytt t opus af så stort omfång, sedan vi intagit den Enemarkska förklaringen in extenso, hvaröfver ; vi redan hört ena och annan läsare jemra sig, frukta vi verkligen, att denna sednare uppsatsen mera skulle skada än gagna Hr Enemarks sak, emedan den icke vederlägger en enda af anmärkarens uppifter, icke ens vidrör åtskilliga af de mest besvärande, utan hufvudsakligen endast utfar i invektiver emot anmärkaren, hvars yttranden benämnas otidighet, lumpet gods, usla Sramstäilningar, medvetslöst raseri, och hvilken, libsom de öfriga, hvilka icke uttalat sig till formån för Hr Enemark, kallas bistra kamimarsvenrner, mot hvilka följande insinuation göres: Om det (summan af det förlorade fartygets kostnad) varit t. cx. nio, i stället för nittio tusende Rdr, så hade säkerligen icke ritItrondedelen derom blifvit ordadt. Om prem. löjta. Eoemark i detta ögonblick formådde framlägga dessa i sig sjelft lumpna riks1aler under Hr ammä:k:s och dess medarbetares i vingården näsor, och ändå hade en stickstyfver derutöfver, månne det ej är alltför troligt, att dessa sistnämnda då, lika hastigt och 1 alltysthet, formerade sig i en helt annan fason?, Till en sådan insinuation synes insändaren hafva va-! rit lika htet berättigad, som andra kunna hafva någon rätt att påstå, det t. ex. han sjelf vore vel betald af Herr Enemark för besväret, eller försvarade honom af personlig vänskap, kamratskap eller dylika orsaker, då det likväl förmodligen endast är rent nit för sanningen, som föranledt honom att offra tid och möda på ämnet. : Vi vilje för öfrigt blott tillägga följande om den ifrågavarande artikeln. Ins. påstår, att anlednin-! gen till Odins strandning måste hafva varit kotn-; passens lokalmissvisning, under det Hr Enej mark sjelf (se dess förklaring öfver Hr krigsfi! skalens slutpåstående) säger sig vara ofvertygad, att denna lokalmissvisning icke vållat olyckan. ) Såsom bevis på huru ins., som ofta låter , påskina och piquerar sig af att han är verklig sjöman, yttrar sig i frågan om sjelfva detaljerna af saken, vilje vi citera: det han fortfar att med I; mycken anspråksfullhet försvara, icke blott attj. machinens pistouslag på ett ångfartyg utgör den pålitligaste mätare på det afstånd fartyget till-. ryggalägger, och att denna pålitlighet ingalunda I. minskas, antingen segel begagnas eller icke 3; utan påstår äfven, att vanlig loggning å ångfar-!, 1 i tyg skulle vara alldeles utan ändamål, och yttrar: den förelöpare, som skall lemna loggsjäd-; dan utom inflytelsen af ett ångfa tygs kölvatten, I då det löper någon fart, måste blitva ett artigt , stycke lina. Ins. skulle serskildt önska sinl; panmärkare den kommissionen, att ett par gån-. ger 1 timman hala in den linan, under en åtta till tio knops fart. Sjömän förstå, om icke f ins. menar den värda sanningsvännen väln t Utan att längre inlåta sig i tvisten, nödgas å vi, 1 anledning af detta märkvärdiga stycke, la fästa insändarens uppmärksamhet på en om ständighet, som han antingen icke lärer känna, eller ock synes. alldeles hafva förgätit, och hvarsu sanning icke blott den, som skrifver detta, efter ia hvad han sett med egna ögon, utan ock hvar-)h enda person, som gjort den numera ganska I fr vanliga turen på något ångfartyg mellan England h och kontinenten, kan vitsorda Denna omstänj d dighet är nemligen, att å dessa ångfartyg alltid h oggas flera gånger om dagen, för att förvissa lte sig om skeppets fart, och att den nförelöparev Ile ller förlängda lina, som dervid begagnas, ickel oi ir längre än att den ganska väl inom ett parld