Aftonbladet – 24 januari 1838, sida 2

väcka en billig förundran, att Herr Advokatfiskalen av påstår, att den utat Herr Grefven och Generaltulldirektoren Herr KammarrittsRädet Winroth affordrade kalkul öfver 1835 års tulluppbörd 1cxo varit af nöden, för att upptäcka ett förhål ande, som genom da af lierr Presid förde kontroller mot uppbördsmännen redan bort var ådagalsgdt. Denna kontroll bestod deruti, att Herr Presid. förde en afräkningsbok med banken öfver der insatte och derifrån utassisnerade medel, Då hvarken denna bok elier någon annan till Generaltuallstyrelsen ingånson räkenskap visade, i April månad 1536, totaluppsörden för år 1835, ännu mindre boloppet af debiterade, men då ännu utestående tu!lafgitter, så ar det för Herr Presidenten omöjligt att inse, huru Heir Presid. kunde kxontrollera, om insättningarne i banken och lefvereringarne till Kongl, Räntekammaren öÖfverensstämde med hvad endast den aslutade räkenskapen kunda visa vara verkligen influtet. Ofver det af Herr Fresid. uppburn: förskott lemnas den upplysning, att hans förskottsqvittens på 300 itdr var dateradt den 4 Mars 1837, således trenne månader efter hans afpång iirån Generaltullstyrelsen, och att dessa 300 Rdr blefvo betalda den 20 i samma månad. Herr Presidenten slutar på följande sätt: Att afiidne Uppbördstullförvaltaren Fiaer sökte att vinna tierr KammarrättsRådet Winroths öfve-seerde, med ett förogifvande, at jag i Oktober månad 1835 hade län af honom, förefader mix numera både sannolikt och naturligt, men att Herr Kammarrätts Rådet Winroth, som borde känna mina grundsatser, kunde sätta ringaste tro dertill, isynerhet, då Finer icke gjorde ett sådant förebärande uti föregående Juli månad och någon min förbindelse häriör icke fanns uti Firers kassa eller sterbhus vid hans frånfälle, förundrar mig lika mycket, som att detta lösa iöregitvan de kunnat blitva ett föremål, hvarvid Herr Advokatskalen fästat sig, helst sedan Hr Xontrollören Middendorff, som närmast borde känna Finers penningetransaktioner, till Generiltullstyrelsens protokoll för den 24 nästliduve April yttrat, att Herr KensliRådet Velerius varit den, som Finer uppgifvit, men deremot hade Finer aldrig för Middendorff omnämnt, att jag häftade hos Finer för lån eller fö scotter. Utom förestående förklaringar hafva herrar Posse och Billbergh haft att explicera sig öfver de förskotter, som blifvit uppburna för att betäcka herr tulldirektörns rätt dryga resekostnader. Hr grefve Posse förklarade, att han alltid i rund summa låtit utassignera hvad han ansåg Lan sA; ; 9 behöfligt, samt att, då något öfverskott uppkommit, detta genast blifvit återstäldt. År tulldirektören kunde dock ej förklara, hvarföre 800 Rdr blifvit under hans frånvaro utassignerade, ehuru han redan förut lyftat en för resan tillräcklig summa. Denna förklaring lemnades derföre af presidenten af Billbergh, som upplyste, att han, som från grefven bekommit reqvisitition å 800 Rdr, icke rätt viste, om dessa penningar borde tagas af de resemedel herr grefven hade innestående hos herr presidenten, eller om de borde tagas direkte ur tullkassan. Herr presidenten bestämde sig för den sednare, men återställde en tid derefter summan. j