Aftonbladet – 24 januari 1838, sida 2

Nyv2arisgenom de aro forvissade, att under tigen någon förskingring af medlen ej kan ega rum.n Då hela kontrollen i denna del blifvit lagd iandra versoners händer: då dessa aldrig gjort anmälan värom: då det berodde af dem att vidtaga säkerretsmått emot missbruket: och då jag nogsamt kän!e, att. UppbördsTullförvaltaren understundora var ;fverhopad med göromål samt att uppbörden ofta nflöt uti en mängd smärre och olika rayntsorter, som fordrade längre tid för deras ordnande och specificerande till insättning både i Banten och Rikssäldskontoret; så saknade jag all anledning att härvid fästa någon serskild uppmärksamhet, hvartill jag cke heller var specielt förpligtad. Dessutom bör anmärkas, att ehuru instruktionen föreskrifver villkorligt, att insättningarne uti Banken böra ske 2:ne sånger i veckan, så verkar detta ingalunda på Balansfrågan, ty om UppbördsTullförvaltaren delat den ena vecko-insättningssumman i 2:ne poster, så hade instruktionens villkorliga stadgande, blifvit ovillkorligen fuligjordt, men alla förhållanden för Ötrigt sarit enahanda.n Det är, fortfar Hr Presid, något för mycket begärdt, ett jagiskall kunna minnas eller v:ra Advokatfiskalen redo skyldig för mina undersökningar, då jag besökte Kammaroch Revisionskontoren, enär jag då, efter Hr Advokatfiskalens förmenande, icke skall snmärkt hvarken räkningarnes fördröjande ifrån Inkommande Sjötullskammaren och Uppbördskontoret, eller den exempellösa vårdslöshet hvarmed Revisionen af dessa räkenskaper fullgjordes. Efter denna inledning söker Hr Presid. genom citater ur instruktionerne bevisa, att Karareraren var den, som borde kontrollera, att redogörelseräkningar i rättan tid inko . ma, och att han derå bordt hafva ett vakande öga, samt skriftligen tillkännagifva,, enär han funnit, att någon Tullkammare försusamar att å föreskrifven tid till sagde kontor inlefverera sina räkenskaper, samt att GeneralTullstyrelsen endast uppå vederbörande kamrerares derom skeende anmälan, borde atstänga den felande ifrån tiensten. Men, säger Herr Presid., då herr Advokatfiskalen tilljstöd för sin åsigt i denna fråga, (frågan om förste depzrtementschefens skyldighet att utöfva verklig kontroll å uppbörden och redovisningen,) åberop:r 9 uti Kongl. General Tullstyrelsens ina struktion, så bör jag äfven tillkännagifva, huru jag förstått och förstår densamma. Derna f:s lydelse i denna del är sådan: ,att hålla band deröfver, att journalen semt månads och års räkningar i rätt tid: ningå, revisions arbetet msd skyndsamhet och ord-j ning verkställes och hutvudboken inom föreskrifen tid afslutas.. Då ett stadgande förekommer uti General Tullstyrelsens instruktion, som, lika mel dett:, äfven förekommer uti särskilda instruktioner och författningar för underordnade departementer, så kan icke rimligen sådan tydning göras af förstnämade stadganden, som -borttager all verkan af de sednare, oaktadt dessa äro både äldre och yngre än General Tullstyrelsens instruktion, samt ätven af Kongl. Maj:t meddelade, utan tastmar tordra rättvisan och sakens natur, en sådan tolkning, som SE U I I de särskilda stadganderna. Sålunda torde det förefalla hvar och en klart, att, med bibehållande af ofvanberörde speciella stadganden angående räkenskapers insändande, någon annan tolkning af orden hålla hand deröfver,, icke kan göras, än att första departementschefen, uppå vederbärande kammererares anmälan, skall lemna sådan åtgärd, hvartill för-; fattningarne föranleda. ) Angåenda kassörstienstens hopblandning med tull-uppbördstjensten, påstår Herr Presid. att dennathär-! rörae från Kongl. Bretvet den 20 April 1825 och Tullstyrelsens instruktion för uppbörds och kassörs kontoret af den 18:de Juni samma år, samt att Tul!styrelsens beslut af den 9:de luni 1827 hvarken åsyftade eller kunde söra någon ändring uti Kongl. Bretvet den 20:de April 1825. Huru eller genom hvilken person uppbördskontoret assignerade på räkningen N:o 5 i banken, kände jag, säger Hr Presidenten, icke, emeden dessa assignationer aldrig blefvo eller skulle blifva mig förelagde, oeh emedan det beredde af kammereraren i kammarkontoret och uppbörds-tullförvaltaren, hvilka å denna räkningen hade assignationsrätten, att direkte utverka hvarje förändring af firman. ) vUtan att jag vill erkänna mig dertill hafva varit förbunden af något positivt stadgande, får :ag uppå den hemställda frågan svara, att jag många gånger fordrade besked om användandet at de äldre förskotter till kassörskontoret, innan nya beviljades. hvilket icke lärer at Herr Kammarrättsrådet Winroth kunna bestridas; nch var det just den nöjaktiga redovisning jag vid dessa tillfällen erhö!l, som aflägsnade all misstanka, xtt ett försök år 1836 skulle söras, att öfverflytta en del af halansen å uppbördsmedlen på förskotts medlenn. Hvartöre 1836 års förskotter blifvit beviljade till omkring 80,000 Rdr utöfver hvad under de föregåexde åren varit vanligt, besvarade Herr Presid, derned, att Herr KammarrättsRådet Winroth från Ma: ill Sept. besagde år, då: förskotter beviljades, för. rättade Förste Departemenschefs befattningen, När, fortfar Br Pres., vHr Adv.-fiskalen, sedan balansen var känd och kalkulerna, som utvisade balansens tillkomst samt medlen för dess döljande, voro uppgjorla, till protokollet för d. 24 sistl. April anfört, icke alenast, att han fann Hr Grefve Posses utveckling af denna sak fullt tilltredsställande, utan äfven, att han ansåg det icke hafva varit möjligt. att af de företedde handlingarna hemta grund till annan förmodan, än allt vore i behörig ordning,, så må det ) D. v. s: att 9 af instruktionen platt icke innehåller något specielt -stedgande för förste departementschefen.